iPad är en underbar pryl, det omdömet känns helt rätt efter att ha burit runt på den i nästan en vecka. Skärmen är bra, processorn är snabb, batteritiden är fantastisk. Dessutom har den en omedelbar attraktionskraft som »produkt«, den är skön att hålla i, den är robust, den har en skön yta.
Dock finns en graverande invändning, nämligen att det är omöjligt(?) att hitta en bra position för att använda den.
- Hålla i en hand? Nej, den är alltför tung och det känns alltför instabilt.
- Vilande mot ena handen + underarm? Instabilt, känns som att man ska tappa den.
- Liggande på sängen? Paddan får stå på magen men behöver stöd av ena handen vilket snabbt blir alltför tungt.
- Halvliggande på soffan? Lutar paddan mot knäna, den hamnar alltför lågt och blir svåranvänd.
- På bordet? Man måste luta sig över den, funkar inte. Obekvämt.
- På muggen? I knät? Kanske, men knappast någon längre stund.
Till och med i paddans dokumentation antyds maskinens akilleshäl:
It’s important to find a comfortable posture when using iPad and to take frequent breaks. Let your lap, a table, case, or dock accessory support iPad during use.
Ta paus från iPad? Det ska väl vara en paus att använda den?
Kontentan är att den väger för mycket. Men det är väl egentligen det enda som i nuläget är relevant att anföra mot den. Övriga invändningar (saknar kamera, går ej att ansluta till nätet via tethering, dålig på att koppla till wifi, saknar svenskt tangentbord) är att betrakta som barnsjukdomar som »löser sig« i kommande generationer eller uppdateringar. Jag tror att iPad kommer att bli oerhört stort (och på sikt konkurrera ut de vanliga datorerna i hemmen). Men då krävs att vikten går ner så att man kan hålla i den länge på ett enkelt sätt.
- Brad Colbrow visar några magasins-appar i paddan. Sevärt!
- The Nieman Journalism Lab går igenom ett antal magasins-appar för paddan.
- Vassa Eggen har samlat en lista med prototyper för läsplattor (det begreppet ska vi väl skota nu, eller?) i allmänhet.
- Bonnier Research & Development presenterade sin designprototyp i december 2009, fortfarande sevärd.
- Tjänst för dig som vill prova hur en webb kommer att se ut i paddan.
Råd & Rön är inte bara en av de mest kända och respekterade tidskrifterna, utan dessutom ett av konsumentsveriges med kända varumärken alla kategorier. Jag lägger upp strategin och Åsa Widén på designbyrån Kate ska göra formen.
» Råd & Rön bland Sveriges supervarumärken
» Designbyrån Kate består av Åsa Widén och Jenny Gemzell
» Åsa Widén leder Berghs-kurs i tidningsdesign
Grattis till Sida och deras tidning OmVärlden som kom på andra plats i Tidskriftsallsvenskan i Resumé!
Jag agerade projektledare i omgörningen, läs mer om min inblandning.
En tweet av Anette Novak fick mig att tänka till kring hur man föreläser för grupper med stora förkunskaper.
@anettenovak: Har lovat att föreläsa för en ”klass” på en sån hög nivå att jag undrar vad jag givit mig in på. #måsteläramigsäganej
En sådan föreläsning kan ju göra den bäste knäsvag, och många gör nog som Anette Novak önskar att hon gjort – och tackar nej. Men jag tycker att man ska tacka ja!
Tänk så här
- Utgå från dig själv.
- Se föreläsningen som ett sätt att lära dig något.
- Betrakta gruppen som kolleger. Uttryck dig som om de var dina kolleger.
- Du behöver inte utge dig för att vara expert. Tala om det du känner till och har egen erfarenhet av.
Gör så här
- Förminska aldrig dig själv, men blås inte heller upp dig.
- Visa exempel på vad du själv har gjort. Sådant är alltid intressant.
- Var generös med vad som lyckades och vad som misslyckades. Så länge man kan vara tydlig så är misslyckanden lika intressanta som framgångar.
- Gör din analys och säg att det är din analys, att det kan finnas andra sätt att se på saken. Utan att nedvärdera det du säger.
- Ge exempel på modeller eller tänkesätt som du använder och finner nyttiga.
- Berätta antingen hur du själv gjort eller hur en kollega eller någon annan du känner (eller känner till) har gjort. Det viktigaste är att man får kunskaper och erfarenheter från föreläsaren, mindre viktigt att det föreläsaren säger är det enda rätta.
- Se till att få en rubrik på din föreläsning som du kan stå för. Många konferensarrangörer sätter rubriker som är väldigt svåra att leva upp till.
- Dela med dig av länkar, boktips, personer att följa på twitter, föreläsningar på youtube och så vidare.
- Erbjud dina slides som pdf (Jag använder slideshare.net).
Så svarar du på svåra frågor
Du behöver inte kunna svaren på alla intelligenta frågor. Här är ett batteri av standardsvar att börja med:
- Det var en mycket bra fråga!
- Jag skulle tänka ungefär så här (resonera!)
- Den begränsade kunskap jag har om det området säger att…
- Just det har jag aldrig kommit i kontakt med, däremot har jag erfarenhet av ett närliggande område, och därifrån vet jag att…
- Jag är inte säker på att det finns ett entydigt svar på den frågan.
- Jag vet inte.
- Det vore mycket intressant att ta reda på!
- Vad tror du själv? (Se upp med tonfallet, annars kan det bli alldeles för raljant.)
- Vad tror ni andra i gruppen? (Låter flummigt – men i en kollegial grupp kan diskussioner bli minst lika givande som »rätta svar«)
På Fackförbundspressens dag 18 mars 2010 höll som sista punkt Alexander Armiento på ST Press en utmärkt utfrågning av Barbro Engman, ordförande i Hyresgästföreningen och Susanna Skarrie, chefredaktör på organisationens tidning Hem & Hyra. Tidningen kom med sin första utgåva i januari 2007 och ersatte Vår bostad (som samägdes med HSB och lades ner).
Barbro Engman:
- När en tidning har funnits under en lång tid går resonemangen om vad man ska ha den till förlorade (Underförstått: då och då behöver man se över tidningens syften).
- Det var ett smärtfritt beslut att Hem & Hyra skulle vara journalistisk och självständig. Diskussionerna uppstod först när den den första utgåvan kom ut.
- Tidningen måste vara trovärdig, och för trovärdigheten krävs att den är självständig. Sedan tidningen startades har hon blivit ytterligare stärkt i den uppfattningen.
- Det betyder mycket för organisationen att man vet att det man gör kan bli granskat av tidnignen. Det är en helt annan sak att bli utsatt för revisorerna på Ernst & Young. (Underförstått: man vill ogärna framstå i ofördelaktig dager i tidningen).
- Uppslutningen kring tidningen har varit enormt stor, det är en populär tidning bland medlemmarna.
- Barbro Engman är övertygad om att organisationen förlorat på att ha ett »reklamblad«.
- Hon har sett som sin uppgift att försvara beslutet om en självständig tidning: Så här resonerade vi med beslutet, så här blev det, och det är bra (underförstått: en del skriverier som alla kanske inte gillar är positiva om man ser till helheten).
Susanna Skarrie:
- Det är oerhört viktigt att ha en grundlig bild av läsarna.
- Tidningen gör årligen dels Orvestokörningar och dels en läsvärdesmätning. Vid två tillfällen har man gjort trafikmätningar som ger en tydlig bild av vad det är läsarna egentligen läser, och hur det skiljer sig i förhållande till vad de uppger att de vill läsa om. Det kan finnas stora diskrepanser, exempelvis anger få att de vill läsa om kändisar, men när tidningen skriver om kändisar blir det oerhört läst.
- Nyttan för läsarna är det enda övergripande syftet med tidningen. Det kan i överförd bemärkelse betyda att man skriver om saker som det lönar sig att veta, eller att tidningen bidrar till att få upp bostadspolitiska frågor på agendan i andra tidningar (Man kan fråga sig om det verkligen är att betrakta som nytta för läsarna, risken är att man tunnar ut begreppet nytta. Det handlar snarare om påverkansarbete eller PR, fast med redaktionella medel).
- Det är viktigt att förhålla sig till ägaren som till andra källor, att man inte skaffar sig information (exempelvis på styrelsemöten och likande) som man inte kan använda sig av i tidningen.
Design Thinking is an intuitive and strong concept, but not all that easy to put in a concise way (without diminishing the meaning of the concept).
I read the book Change by Design by Tim Brown at IDEO, a great book on the concept of Design Thinking. I won’t review it, but I will give you a few itty bitty glimpses of the core ideas within Design Thinking (according to Tim Brown). This list won’t sustain a full understanding of the concept, but hopefully it’s an ok introduction for those wanting to get aquainted with Design Thinking. These aren’t quotes, so it’s possible I got some of them wrong.
- Use design to solve big problems. Apply design to things that matter.
- All innovation should be user centric.
- See the users not as consumers but as participators.
- The keys to understanding the user are insight, observation and empathy.
- Attend to the extreme users (young, old, impaired) to find inspiration for change.
- Set out to find combinations of the desirable with the feasible and the viable.
- Innovation is an iterative process.
- Shift between divergent and convergent thinking. The former to create possibilites, the latter to reduce and make choices.
- Always find sustainable solutions.
- Explore many different possibilities. Lots.
- Make ideas tangible through prototypes such as role-play, improvisation, storyboards, scenarios, customer journeys and service blueprints.
- Fail early (and go on to find better solutions).
- Work with a portfolio of incremental and revolutionary innovation. Incremental ideas alone are too easy to copy. Revolutionary projects are bold but seldom reach the market.
- Combine function with meaning.
- Use systems thinking. Everything is part of something bigger.
- Embed design thinking. In the design team, in the boardroom, in the staff, in societies.
- Create interdisciplinary teams to work on design problems.
- Thinking like a designer doesn’t mean you have to be a designer.
- Management should encourage experimentation and allow failure.
- Innovation thrives within certain constraints (at least set deadlines).
And by the way, you probably should read the book (Amazon / Bokus).
It was a great day at Design Boost with a lineup of prominent speakers in the fields of design and architecture. Quite inspirational, with the intention to proliferate design knowledge. The focus was Design for Life, with an exhibition titled the same way at Arkitekturmuseet (no link).
Jens Fager – The (probably) least experienced talker got to go first – not very fair. Good stuff.
Richard Hutton – We need to design products that are fun and which we take care of. Too simple designs are treated as trash from the beginning, recyclable or not.
Satyendra Pakhale – Consumption is a treatable decease. We can’t afford to buy cheap things. Design for disassembly (repair + recycling).
Ilse Crawford – We need to design with a warm heart. Design needs to put the human in the centre. Design should add meaning and depth.
Ross Lovegrove – The Captain Nemo of Design? They wanted me to design a chandelier, I said I’ll design a car, they agreed. Some of them don’t work, but hey, even Leonardo’s didn’t!
Stephen Burks – What an energizer! Quote: Designers say »I just can’t seem to find a way to make a business out of it«.
Bjarke Ingels – Danish architect did the most memorable speech today with an array of project evolutions. Here he is at TED. Check out the awesome navigation at
Karim Rashid – Highly self-conscious prodigy-style superdesigner and a driven speaker (in a pink suit). Some quotes: Too much design today is just a question of styling. / The physical world hasn’t evolved as much as the digital world. / Fear of the future hinders us from living in a truly sustainable way. / Design should be about pushing boundaries, making shifts, shaping a better life. Shape the future by doing good things today.
Ilkka Sappanen – Design for life? The buildings that are still standing after thousands of years are for the dead (eg the pyramids of Giza).
And a comment from the audience: Not enough of design is about big problems.
Note: Too much focus on the artistic aspects and aesthetic values of design, too much focus on design as artifacts. Too little focus on design strategy and the connection between design and business (and viability-sustainable business).
Looking forward to next time, I’ll be there!
Journalister kan ringa upp vem som helst och säga: »Hej, jag skriver för tidningen X och skulle vilja ställa några frågor!«
Vem som helst, med ett viktigt undantag. De egna läsarna.
När jag är ute på redaktioner brukar jag fråga: Pratar ni med läsarna? Och får oftast svaret: »Nja, vi träffar dem ju när vi är ute på jobb«.
Men det är inte samma sak. Att intervjua en person för att skriva i tidningen är inte att intervjua en person om deras liv, deras situation och vilka behov och önskemål de har på tidningen.
Det finns en bra metod som jag brukar hävda kommer från IDG i brist på bättre vetande (någon som vet om den uppfanns där?). Den kallas »Ring en läsare i veckan«. I stora drag rekommenderar jag att man gör så här:
- Ta fram ett batteri med frågor att ställa till dina läsare.
- Ta fram en ordentlig lista med prenumeranter.
- Varje medarbetare på tidningen ska vara med. På IDG var det inte enbart den redaktionella personalen utan alla. Marknad, annons, you name it.
- Sätt dig en gång i veckan och ring på listan tills du kommer fram till en läsare.
- Säg »Hej, jag heter NN och skriver för tidningen X, jag skulle gärna vilja veta vad du tycker om tidningen!«. Prata om tidningen en stund. Ställ inte för många frågor. Låt läsaren berätta.
- Dokumentera kortfattat på lämpligt sätt så att ni kan dela med er av svaren. Spara.
- Ha en stående punkt då och då (varje månad?) när ni rapporterar ringandet i gruppen. Vad har ni hört? Vad var nytt?
Den här metoden kan användas för att:
- För att få inspiration till förändring.
- För att komma igång med att prata med läsarna som ett sätt att få kunskap och inspiration. (Det är inte så lätt att komma igång som det låter)
- För att läsarna (och att prata med läsarna) ska bli en naturlig del av tidningsmakeriet som helhet.
- För att skapa en bättre bild av vad läsarna tycker, som underlag i strategiska frågor. (Hur behöver tidningen anpassas till läsarna?)
Som alltid finns det några brasklappar:
- Urval. Det kommer alltid att finnas snedfördelningar i vilka man får tag på.
- Som man frågar får man svar. Läsarna vill säga snälla saker.
- Tid. Min erfarenhet är att det tar 20-25 minuter per vecka.
Ibland läser man böcker som får saker att falla på plats. Universal Principles of Design av William Lidwell, Kritina Holden och Jill Butler är en sådan bok. (Amazon, Bokus).
Boken innehåller 125 olika principer för hur människor uppfattar omvärlden, tolkar intryck, sorterar information och reagerar på det vi ser och hör.
Det är en samling som är ovärderlig för att förstå hur design fungerar. Boken kan läsas som en checklista för både planering och genomförande av designprojekt.
Design kan ju ibland bli en fråga för allmänt tyckande, men bokens principer tar alla sin utgångspunkt i vedertagen forskning vilket ger boken ovedersäglig substans (även om det ibland också gör resonemangen något svårtuggade).
Bokens struktur är också tilltalande: Var och en av de 125 principerna får ett uppslag. På vänstersidan en beskrivning i text, på högersidan visualiserade exempel. Lättläst och medryckande, det känns hela tiden som att man lär sig något nytt.
En bok för alla som sysslar med design, designstrategi eller inköp av design.
