Design Thinking is an intuitive and strong concept, but not all that easy to put in a concise way (without diminishing the meaning of the concept).
I read the book Change by Design by Tim Brown at IDEO, a great book on the concept of Design Thinking. I won’t review it, but I will give you a few itty bitty glimpses of the core ideas within Design Thinking (according to Tim Brown). This list won’t sustain a full understanding of the concept, but hopefully it’s an ok introduction for those wanting to get aquainted with Design Thinking. These aren’t quotes, so it’s possible I got some of them wrong.
- Use design to solve big problems. Apply design to things that matter.
- All innovation should be user centric.
- See the users not as consumers but as participators.
- The keys to understanding the user are insight, observation and empathy.
- Attend to the extreme users (young, old, impaired) to find inspiration for change.
- Set out to find combinations of the desirable with the feasible and the viable.
- Innovation is an iterative process.
- Shift between divergent and convergent thinking. The former to create possibilites, the latter to reduce and make choices.
- Always find sustainable solutions.
- Explore many different possibilities. Lots.
- Make ideas tangible through prototypes such as role-play, improvisation, storyboards, scenarios, customer journeys and service blueprints.
- Fail early (and go on to find better solutions).
- Work with a portfolio of incremental and revolutionary innovation. Incremental ideas alone are too easy to copy. Revolutionary projects are bold but seldom reach the market.
- Combine function with meaning.
- Use systems thinking. Everything is part of something bigger.
- Embed design thinking. In the design team, in the boardroom, in the staff, in societies.
- Create interdisciplinary teams to work on design problems.
- Thinking like a designer doesn’t mean you have to be a designer.
- Management should encourage experimentation and allow failure.
- Innovation thrives within certain constraints (at least set deadlines).
And by the way, you probably should read the book (Amazon / Bokus).
It was a great day at Design Boost with a lineup of prominent speakers in the fields of design and architecture. Quite inspirational, with the intention to proliferate design knowledge. The focus was Design for Life, with an exhibition titled the same way at Arkitekturmuseet (no link).
Jens Fager – The (probably) least experienced talker got to go first – not very fair. Good stuff.
Richard Hutton – We need to design products that are fun and which we take care of. Too simple designs are treated as trash from the beginning, recyclable or not.
Satyendra Pakhale – Consumption is a treatable decease. We can’t afford to buy cheap things. Design for disassembly (repair + recycling).
Ilse Crawford – We need to design with a warm heart. Design needs to put the human in the centre. Design should add meaning and depth.
Ross Lovegrove – The Captain Nemo of Design? They wanted me to design a chandelier, I said I’ll design a car, they agreed. Some of them don’t work, but hey, even Leonardo’s didn’t!
Stephen Burks – What an energizer! Quote: Designers say »I just can’t seem to find a way to make a business out of it«.
Bjarke Ingels – Danish architect did the most memorable speech today with an array of project evolutions. Here he is at TED. Check out the awesome navigation at
Karim Rashid – Highly self-conscious prodigy-style superdesigner and a driven speaker (in a pink suit). Some quotes: Too much design today is just a question of styling. / The physical world hasn’t evolved as much as the digital world. / Fear of the future hinders us from living in a truly sustainable way. / Design should be about pushing boundaries, making shifts, shaping a better life. Shape the future by doing good things today.
Ilkka Sappanen – Design for life? The buildings that are still standing after thousands of years are for the dead (eg the pyramids of Giza).
And a comment from the audience: Not enough of design is about big problems.
Note: Too much focus on the artistic aspects and aesthetic values of design, too much focus on design as artifacts. Too little focus on design strategy and the connection between design and business (and viability-sustainable business).
Looking forward to next time, I’ll be there!
Journalister kan ringa upp vem som helst och säga: »Hej, jag skriver för tidningen X och skulle vilja ställa några frågor!«
Vem som helst, med ett viktigt undantag. De egna läsarna.
När jag är ute på redaktioner brukar jag fråga: Pratar ni med läsarna? Och får oftast svaret: »Nja, vi träffar dem ju när vi är ute på jobb«.
Men det är inte samma sak. Att intervjua en person för att skriva i tidningen är inte att intervjua en person om deras liv, deras situation och vilka behov och önskemål de har på tidningen.
Det finns en bra metod som jag brukar hävda kommer från IDG i brist på bättre vetande (någon som vet om den uppfanns där?). Den kallas »Ring en läsare i veckan«. I stora drag rekommenderar jag att man gör så här:
- Ta fram ett batteri med frågor att ställa till dina läsare.
- Ta fram en ordentlig lista med prenumeranter.
- Varje medarbetare på tidningen ska vara med. På IDG var det inte enbart den redaktionella personalen utan alla. Marknad, annons, you name it.
- Sätt dig en gång i veckan och ring på listan tills du kommer fram till en läsare.
- Säg »Hej, jag heter NN och skriver för tidningen X, jag skulle gärna vilja veta vad du tycker om tidningen!«. Prata om tidningen en stund. Ställ inte för många frågor. Låt läsaren berätta.
- Dokumentera kortfattat på lämpligt sätt så att ni kan dela med er av svaren. Spara.
- Ha en stående punkt då och då (varje månad?) när ni rapporterar ringandet i gruppen. Vad har ni hört? Vad var nytt?
Den här metoden kan användas för att:
- För att få inspiration till förändring.
- För att komma igång med att prata med läsarna som ett sätt att få kunskap och inspiration. (Det är inte så lätt att komma igång som det låter)
- För att läsarna (och att prata med läsarna) ska bli en naturlig del av tidningsmakeriet som helhet.
- För att skapa en bättre bild av vad läsarna tycker, som underlag i strategiska frågor. (Hur behöver tidningen anpassas till läsarna?)
Som alltid finns det några brasklappar:
- Urval. Det kommer alltid att finnas snedfördelningar i vilka man får tag på.
- Som man frågar får man svar. Läsarna vill säga snälla saker.
- Tid. Min erfarenhet är att det tar 20-25 minuter per vecka.
Ibland läser man böcker som får saker att falla på plats. Universal Principles of Design av William Lidwell, Kritina Holden och Jill Butler är en sådan bok. (Amazon, Bokus).
Boken innehåller 125 olika principer för hur människor uppfattar omvärlden, tolkar intryck, sorterar information och reagerar på det vi ser och hör.
Det är en samling som är ovärderlig för att förstå hur design fungerar. Boken kan läsas som en checklista för både planering och genomförande av designprojekt.
Design kan ju ibland bli en fråga för allmänt tyckande, men bokens principer tar alla sin utgångspunkt i vedertagen forskning vilket ger boken ovedersäglig substans (även om det ibland också gör resonemangen något svårtuggade).
Bokens struktur är också tilltalande: Var och en av de 125 principerna får ett uppslag. På vänstersidan en beskrivning i text, på högersidan visualiserade exempel. Lättläst och medryckande, det känns hela tiden som att man lär sig något nytt.
En bok för alla som sysslar med design, designstrategi eller inköp av design.
Om du eller någon i din närhet tänker skaffa sig ordentliga kunskaper om redaktionell design kan jag tipsa om att Åsa Widén håller i kursen Tidningsdesign på Berghs under våren 2010. Åsa är ett riktigt proffs och hon och jag har gjort om ett antal tidningar tillsammans: Mobil, Hälsa, Nynäshamns Posten, Civilekonomen och Fastighetsvärlden är några exempel. Till vardags hittar du Åsa på nystartade byrån Kate.
Läser på Vassa Eggen och Resumé att Unn Edberg blir vd och chefredaktör för den tidning som ska ersätta Finansvärlden och Försäkring & Finans som ny, gemensam, medlemstidning för Finansförbundet och FTF. Stort grattis till alla inblandade! Valet hade inte kunnat bli lämpligare.
Unn Edberg har tidigare jobbat på Metro, varit chefredaktör på Civilekonomen, redaktionschef på Chef och senast vice vd på A4. Jag har själv haft Unn som kund när jag och Åsa Widén (vi var båda på A4) gjorde om Civilekonomen.
I dag fick man Stadsteaterns fina jubileumsprogram med morgontidningen. En härlig visuell karamell, mycket tack vare det generösa retroformatet broadsheet (Någon som minns? Ända fram till 2005 var många av de stora morgontidningarna i detta enorma format).
Men hur har man egentligen tänkt? Används (det numera exotiska) formatet fullt ut? Nej, snarare är det tabloid-layouter som har »dragits upp« till broadsheet. Lite som en väldigt liten man på en alltför stor stol, för att travestera en av bilagans bilder. Formatet är bara en gimmick. Synd.
För att vara riktigt krass: Den här sortens program skulle passat bättre som tabloid, eller varför inte halv tabloid.
I övrigt finns det mycket gott att säga om exempelvis typografin – Pompe Hedengrens säkra formkänsla har lämnat tydliga avtryck.
Var på Tensta konsthall idag, ett äventyr i sig. Väl där fick jag ett ex av nya tidningen Artlover i min hand. En i högsta grad älskvärd tidning. För det första ett ämnesområde som ofta hanteras alltför servilt/introvert/ängsligt. Artlover är rakt på sak och lätt att förstå, men ändå med en nyfikenhet som gör att man vill läsa. För det andra en genre av tidningar som gärna överlastar med innehåll på bekostnad av överblick och förmåga att sälja in ett lagom paket med innehåll i varje utgåva. Där är Artlover mitt i prick: Mycket att läsa, men inte alltför mycket. Ett lagom paket, helt enkelt. Dessutom har tidningen en självklar röst, jag känner mig välkommen och trygg som läsare, bara en sån sak. Dessutom, man prenumererar inte, man blir medlem. Inte i någon organisation, utan i själva tidningen, om jag förstår saken rätt. Idén är helt rätt, jag betalar för identitet snarare än för distribution. (Ni får en liten kritik också: Använd redigeringen för att sälja in materialet, ni behöver inte vara så försiktiga). Så, det var dagens fanzine-inlägg.
Patrik Hadenius tog idag tillfället i akt att utbringa ett fyrfaldigt leve för nya tidningen Modern Psykologi på releasen på Södra Teatern. Det gjorde han rätt i. Utan att ha funnits i sinnevärlden har tidningen dragit in 2000 prenumeranter, vilket väl får anses som en bedrift. Lycka till med nya tidningen!
För första gången fanns Årets omgörning med som kategori i Tidskriftspriset 2009. Jag satt i juryn med Annina Rabe och Per Olsson. Byggnadsarbetaren vann, övriga nominerade var Bon och Ottar. Det hör väl till god ton att man som jurymedlem inte kommenterar startfältet – men en sak tänker jag kommentera. Prisets statuter säger att den omgörning som nått det bästa slutresultatet ska vinna. Min förhoppning är att priset framöver i högre grad ska premiera nivån på omgörningen, en omgörning från en riktigt dålig tidning till en riktig bra bör kunna vinna över en fantastisk som gör om till lite mer fantastiskt.
