Update: Wow! Almegatidningen tog hem guldet i klassen medlems- och organisationstidning i 2013 års upplaga av Guldbladet. Fantastiskt kul och ett erkännande av att det lönar sig att tänka igenom och jobba igenom saker ordentligt.
Tidningen produceras av chefredaktör Lotta Oom som är anställd på Almega och tidningsformgivare Pär Ek som är frilans. Jag fungerar som bollplank till chefredaktören och redigerar dessutom delar av innehållet. Almegatidningen har funnits i sin nuvarande form sedan 2009 när Pär Ek och jag gjorde om den. Läs mer hos Almega, hos Pär Ek och lite om omgörningen.
Äntligen har jag fått sätta tänderna i en mycket fin bok om typografi. Det är »The Geometry of Type – The Anatomy of 100 Essential Typefaces« av Stephen Coles, utgiven på Thames & Hudson 2013.
Titeln beskriver boken väl. Den presenterar 100 typsnitt som får ett uppslag var för typprov, stort uppdragna exempel på pedagogiskt redovisade särskiljande bokstavsformer jämte beskrivningar av typsnittens tillkomst och användningsområden.
Typsnitten är indelade i ett antal kategorier. Bara de utgör en grundkurs i typografi.
Typsnitten:
- Urvalet bjuder på både självklara klassiker: Univers, New Century Schoolbook, Neue Helvetica, Gill Sans, Clarendon.
- Nutida storheter såsom Miller, Knockout, Benton Sans, Whitney, Gotham, Archer, PMN Caecilia
- Sen finns det en del som är populära just nu men knappast kommer att motstå tidens tand särskilt bra. Hoppas att boken kommer att finnas kvar och uppdateras med nya upplagor. Jag hade gärna sett ett par uppföljare med ytterligare 100 typsnitt i varje, det finns mycket kvar att ta av.
- Bubblare för snar renässans: Optima. Har känts oerhört ute i decennier. Dags att komma in i värmen igen.
- Urvalet av foundries är också helt ok, bland annat representeras Veronika Burian/Type Together av både Adelle och Bree.
Tilltalet är korrekt och torrt, mycket informationsintensivt. Antingen använder man boken instrumentellt som en handbok. Eller så använder man den som typografiskt allmänbildande lustläsning. Jag skulle säga att den funkar utmärkt för båda dessa användningsområden.
När det gäller böcker om typografi brukar jag alltid tipsa om Typografisk Handbok och The Elements of Typographic Style. The Geometry of Type kommer in som nummer tre på den listan. Det är en bedrift. Köp!
Moderna Museet i Stockholm har gjort om sin förtjänstfulla butik. Alla böcker om arkitektur är borta, oklart om de får ny plats i någon ny butik i anknytning till Arkitekturmuseum – det hade varit spännande.
Därmed har övriga bokkategorier fått ökad exponeringsyta: Museets egna kataloger, design, foto och konst. Konsten är fortfarande föredömligt välsorterad. Katalogavdelningen har blivit mycket bättre: Bättre exponering och fler titlar. Foto är urvattnad. Mindre exponering (no pun intended) och färre titlar. Och design är ett bottennapp: Mycket mer exponering men det redan magra utbudet är ytterligare decimerat.
Stockholm är ju redan nu begåvat med en fotobokhandel i toppklass, den på Fotografiska. Men nog skulle Moderna kunna hålla något fanan högt inom detta område, speciellt nu när foto är så populärt?
Och det magra utbudet av designböcker är väl mest att se som ett symptom på något som tycks vara en vedertagen sanning: Moderna klarar inte av att hantera sitt uppdrag när det gäller design.
Återstår att slå ett slag för en mycket gedigen, välsorterad och professionell bokhandel inom konst, design, arkitektur och foto: Konst-ig.
Update: Så här står det i policyn: ”Om en medarbetare upplever att han eller hon inte blir lyssnad till gäller meddelarfrihet inom AcadeMedia.”. Academedia hävdar nu att intentionen är att ge alla medarbetare den meddelarfrihet som finns formulerad i Tryckfrihetsförordningen. I så fall är det utmärkt, men det är luddigt formulerat. Dessutom är inte meddelarfriheten explicit formulerad i svensk rätt, så det är frågan vilken juridisk status den skulle få när den (i detta fall) saknar grundlagsskydd.
Läs också Academedias eget förtydligande. Jag tror att intentionerna är de bästa. Men det är luddigt formulerat i policyn.
Jag kan också tycka att det är märkligt att man villkorar meddelarfriheten med att den bara gäller om man upplever att ingen chef lyssnar på medarbetaren. Antingen har man väl meddelarfrihet, eller inte.
Med några förtydligade formuleringar i policyn bör detta kunna vara ur världen.
Det är väldigt positivt att Academedia går i bräschen för detta som många kommer att ta efter framöver. Men då krävs tydliga formuleringar.
I snart tio år har jag en gång per termin åkt till (min gamla skola) Journalisthögskolan i Göteborg och föreläst om redaktionell design. Under höstens föreläsning (december 2012) tog jag upp design ur ett antal olika perspektiv:
- Olika dimensioner inom begreppet design
- Element för redaktionell design (typograf och grid etc)
- Principer för redaktionell design (kontrastverkan och liknande)
- Designprojekt
- Framtidsspaningar
Min deck finns upplagd på Slideshare, fritt att kolla eller tanka ner.
Uomo Vogue har fått något av en svensk lillebror, magasinet Plaza Uomo. Den är en hybrid mellan självständig titel och bilaga till Plaza Magazine. På Plaza har man som bekant gedigen kunskap i att skapa inspirerande magasin. Som 1) svensk, 2) magasinsnörd och 3) tweedhipster känner jag stor kärlek inför ett sådant projekt. Detta är alltså en ren fanzine-postning.
- Kvalificerat herrmode är förstås en svår nisch. Å ena sidan vänder sig högoktanigt modeintresserade män obehindrat till internationella källor för inspiration. Å andra sidan är intresset på hemmaplan tilltagande för ett lite mer kvalificerat, tidlöst herrmode där kvalitet får kosta. Helt klart en nisch under tillväxt, men frågan är om den är stor nog.
- Tidigare har Manolo varit den enda betydande aktören i Sverige som bevakat det mer kvalificerade herrmodet. Sedan en tid ägs Manolo av Egmont och är löst kopplad till King, Egmonts magasin för (betydligt folkligare) herrmode. Det är ingen större överraskning att det finns en gemensam nämnare för Manolo och Plaza Uomo: skribenten Olof Enckell. Hur en medarbetare ska kunna vara tongivande i två konkurrerande redaktionella produkter från två skilda förlag återstår att se. Rimligen funkar det inte.
- En sak har Plaza Uomo missat: Detta är en lokaltidning. Mode på den här nivån är en internationell business. Inspirationen för svenska manliga modelejon är internationalla magasin eller källor på webben. Köp görs på webben eller vid världsvana resor till London, New York eller Milano. Men då behöver jag inte Plaza Uomo. Det är när jag ska handla i Stockholm, Göteborg och Malmö som jag behöver den. Jag vill veta priserna, jag vill veta var sakerna finns att köpa. Lokaltidning.
- Jag kan förstå att Plaza försöker samköra Uomo med Plaza Magazine. Men som läsare vill jag inte bundla mig med Plaza Magazine. Det enda prenumerationserbjudande som följer med är 2 nr av Plaza Uomo som jag vill ha – tillsammans med 8 nr av Plaza Magazine som jag inte vill ha. Går bort!
- Magasinet kostar 59 kronor. Det är alldeles för lite. Det borde kosta 150 kronor. Ni vill ”köpa” upplaga genom att ha ett lågt pris och attrahera många. Men effekten blir den motsatta – ni tror inte själva på vare sig varumärket eller affären. Höj!
- Skulle lätt förbetala för nästa utgåva, om jag bara visste att jag fick tillbaka pengarna om tidningen läggs ner (vilket ändå känns ganska troligt – förlåt en inbiten cyniker).
- Jag kan förstå att man börjar med ett magasin på papper. Men: Jag vill ha andra redaktionella aktiviteter runt omkring. Visningar, kurser, samarbeten med butiker, webbshop. Jag är övertygad om att varumärket måste köras brett i flera ”kanaler” för att ha en chans. Det räcker inte med att sticka ner tån i vattnet med magasinet två gånger per år och tro att det går att göra business…
Den årliga rapporten Svenskarna och Internet är som vanligt rafflande läsning. Här kommer några nedslag ur 2012 års version:
- 74 procent har tillgång till bärbar dator. Upp från 57 procent 2010.
- 55 procent kopplar upp sig till internet via sin mobil. Nästan en fördubbling sedan 2011 (30 procent) som i sin tur var en fördubbling sedan 2010 (16 procent).
- Män 16–25 år lägger mest tid på internet, 21 timmar i veckan. Betydligt mer än kvinnor i samma ålder (16,5 timmar).
- Den ålder när 50 procent av befolkningen använder internet har kraftigt förskjutits neråt. 1997 var den 15 år (alltså: hälften av 15-åringarna använde internet år 1997). 2008 var den åldern 5 år, 2012 är den 3 år.
- Andelen 12–13-åringar som har tillgång till surfplatta har gått från 8 procent 2011 till 43 procent 2012.
- 100 procent av flickorna 14–15 år skickar bilder med mms. Motsvarande siffra för pojkarna är 68 procent.
- Andelen 14–15-åringar som har tillgång till smartphone har ökat från 30 procent 2011 till 90 procent 2012.
- 53 procent av flickorna i åldern 12–25 år skriver på en egen blogg. Motsvarande siffra för männen är 12 procent.
- År 2009 var det 7 procent som såg tv eller videoklipp på mobilen. År 2012 är det 60 procent.
- Hur många läser böcker? 29 procent läser ej böcker. 61 procent endast pappersböcker. 2 procent endast e-bok. 9 procent både ock.
- 57 procent tittar på webb-tv, upp från 37 procent 2010.
- År 2003 var det enbart 4 procent som någon gång kunde jobba hemma med hjälp av internet. I år är andelen 26 procent. En glädjande utveckling både för trafiksituationen och resandets miljöpåverkan.
Världens sämsta krönikör påstod sig Magazine Z ha när det begav sig, troligen i runda slängar 1988. Dessvärre har verkligheten i många fall överträffat dikten.
Sveriges mest ofrivilliga krönikör är däremot Malte Persson i Fokus. På twitter ondgör han sig över omöjligheten i att skriva krönikor, frossar i självömkan över uppdragets hopplösa karaktär och utser sig själv till ett misslyckande i krönikeskrivandets ädla(?) konst:
5 oktober: Har lämnat krönika. Hoppas nu att redaktören accepterar den, men att den på något vis ändå inte når fram till prenumeranterna.
3 oktober: Ska lämna krönika igen. Visste ni att krönikor användes som tortyrmetod under medeltiden? Att krönikor smält hälften av all is på Arktis?
Men inte bara Magazine Z misstog sig – utan det gör även Malte Persson. Hans återkommande krönikor i Fokus är fulländade och har en säregen stilistik. Hans gnälliga och reaktionära stil maskerar till förstone de sylvassa och genomträngande betraktelser han gör av samtiden. En krönikör i sitt esse. Men för all del, fortsätt du att gnälla. Men redaktörens krönikebeställningar blir du nog inte av med. Hatten av!
10 oktober var jag på Bonnier Tidskrifters kundevent Magazine Moment på Chinateatern och Berns. Några guldkorn från det givande programmet:
Sara Öhrvall, Bonnier R&D, @SaraOhrvall
- 43 procent samlar familjen kring en iPad. Motsvarande siffra för en tv är 21 procent. Teveapparaten är inte längre den givna »lägerleden« i svenska hem.
- Den mängd kvalificerat innehåll som produceras av 400 personer i ett litet, specialicerat nätverk krävs det 200.000 personer för att producera på Facebook.
- 65 procent av internetanvändarna betalar för digitalt innehåll.
- Det finns ett stort gap mellan viljan att betala och att man faktiskt betalar för digitalt innehåll.
Joel Persson och Peter Smirnakos, Icon Magazine, @IconMagazineSE
- P3 Dokumentär har 35 miljoner nedladdningar.
- Svenskar reser utomlands för 50 miljarder kronor per år. Det är dubbelt så mycket som läggs på heminredning.
- Uppmaning: Sluta se magasin som titlar och börja betrakta dem som varumärken.
Gustav von Sydow, Burt, @vonsydow
- Det finns inga bevis för att det är meningsfullt att vara först.
- Alla stora succéer på internet bygger på grundläggande mänskliga behov.
- Nyckeln är att annonserna löser samma problem som läsaren förväntade sig att få löst.
- Gör reklamen värd att läsa.
Ida Hult, etnolog, www.idahult.se
- Vi lever ett liv bortkopplat från vårt ursprung, vi skapar oss själva.
- Svenskar är generellt lyckliga men missnöjda. Sedan 1980-talet har vi blivit mer och mer missnöjda.
- De som blir vuxna idag kallas ibland Generation Ordning. De gifter sig tidigt, har fokus på hemmet, de gillar folkhemmet och lag och ordning, de revolterar mot föräldrarnas liberala värderingar genom att bli »supervuxna«.
Magnus Lindkvist, trendspanare, @Trendymagnus
- Teknologi måste bli tråkig för att kunna förändra världen (för att kunna bli så billig att många får tillgång till den).
- 2060 kommer vi att för 7000 kronor kunna köpa datorkapacitet som motsvarar hjärnkraften hos hela världens befolkning (om man extrapolerar enligt Moore’s lag som varit giltig under de senaste 50 åren).
- När vi skapar något nytt får vi också fiender, det får man stå ut med.
Under dagen presenterades också Bonnier Tidskrifters nya giv vad gäller digital annonsering (@stromberg).
Senast skrev jag om Tidskriftsdagen – men det kommer fler events med superintressanta program! Bonnier Tidskrifter bjussar på Magazine Moment 10 oktober annonsörer och mediebyråer på saker som:
- Sara Öhrvall om medielandskapet
- Joel Persson och Peter Smirnakos på Icon Magazine om vikten av trovärdighet och ett starkt varumärke.
- Gustav von Sydow på Burt om hur webben blir mer värdefull för annonsörer.
- Ida Hult om 80- och 90-talisterna.
Självklart har jag anmält mig, återstår att se om jag passerar Bonnier Tidskrifters nålsöga :-)
Update 25 sept: Yes, jag fick en plats! Återkommer med rapport.
