Postat av Morten Postrup den 19 juni 2008 Inga kommentarer

Taggat med ,

15 skäl till att tidskrifterna ligger efter på webben

  1. Affärsmodell saknas. Ingen vet riktigt varför tidskrifterna ska finnas på webben, bara att de borde vara där. Ingen vet hur man ska få det att gå ihop. Det finns ingen vana vid affärsutveckling hos tidskrifterna.
  2. Teknikunderskott. Tekniken som behövs för att göra en papperstidning är gammal, beprövad och utvecklas långsamt. Man skulle utan vidare kunna ta en mac från 1993 med Quark och sätta ihop en habil tidning (möjligen med undantag av att ta fram tryckfärdiga pdf-er). Tekniken som behövs för att bygga en vettig webbsajt är visserligen tillgänglig gratis men behöver expertis för att sättas samman. Redaktionen blir beroende av en byrå eller av en webb-snubbe (nästan alltid snubbar) som inte kan så mycket om tidningar.
  3. Oklar intäktsstruktur. Tidskrifterna har små marginaler och vågar inte satsa på oprövade projekt. Det vore enkelt att helt enkelt uppmana till mod, men så enkelt är det inte. Tidskrifterna kan inte ta en utgift på några hundra tusen för att utveckla en ny webbtjänst och är ovana vid extern finansiering eller samarbeten.
  4. Visionsunderskott. Tidskriftschefer har inte tillräcklig kunskap om medieutvecklingen för att kunna utöva ett visionärt ledarskap i utvecklingsfrågor som rör digitala medier.
  5. Omgörningsmotstånd. Att göra om formen på papperstidningen är enkelt. Lite nya dummysidor, en ny mall och sen är det bara att köra. Det gör man över natten om man är riktigt illa ute. En omgörning av en webbsida kräver tänk som folk på tidskriftsredaktioner helt enkelt inte besitter.
  6. Nöjdhet. Det är inte tillräckligt illa ännu. Det går neråt för tidskrifterna, men om man hyfsar siffrorna kan det se ut som att det fortfarande går hyggligt bra. Det är alltså hög tid att ta digitaliseringen på allvar, nu kan man agera i viss medvind. Om några år kanske det blir betydligt tuffare med nya pure plays som tar annonser och besökare.
  7. Små pengar. Annonstillväxten på webben är stor, men i reda pengar är det små summor i jämförelser med intäkterna på papper. Annonsörerna börjar bli intresserade av webben, men är inte beredda att betala så mycket.
  8. Skrivparadigmet. Redaktioner är alltför fokuserade på att producera text, i stället för att (också) vara ett filter för information som redan är tillgänglig. Redaktionens funktion är första hand att vara en grupp människor med kunskaper om ett visst ämne. I andra hand att producera texter. Det har de flesta redaktioner missat och satsar hårt på att producera så mycket text som möjligt till så låg kostnad som möjligt. Främst en ledningsfråga.
  9. Pappersvurm. Atomer regerar över elektroner på redaktionen. Journalister älskar doften av en färsk trycksak. Saker som bara finns på datorn är inte lika hett. Elektroner går inte att spara på hög och finns inte på riktigt. Låg status.
  10. Skrivkonkurrens. Journalister är livrädda för att läsarna ska vara lika bra skribenter som de själva. Läsarna är antagligen inte lika goda skribenter. Men de kan saker, de tycker saker, de kan skriva hjälpligt och de kan plåta. Det borde tidskrifterna använda till sin fördel.
  11. Diffusa målgrupper. Många tidskrifter (speciellt på organisationssidan) lider av oklara målgrupper och skulle kunna använda webben för att förtydliga sig mot vissa segment i läsekretsen. Men så långt har man inte tänkt (ännu).
  12. Lunkvana. Lunken på en tidningsredaktion baseras på en periodicitet, för tidskrifterna oftast en gång i månaden. Att få till ett parallellt flöde för webben med en annan periodicitet är svårt.
  13. Fördjupning. På tidskrifter är det fördjupning och reportage som gäller. Webbens flöde har nyhetskaraktär. Låg status. (Dock kan webbens fördel lika väl ligga i just fördjupning. Då inträder ett annat problem som hinder: Kostnaden för redaktionellt material).
  14. Kannibalisering. Tidskrifterna är rädda för att bättre webbar betyder minskad pappersupplaga, och det är fortfarande där som pengarna finns.
  15. Journalister är lika konservativa som korsordslösare. Förändringar sitter långt inne. Jag har träffat flera organisationskonsulter som vittnar om att utvecklingsarbete på tidningsredaktioner är bland det svåraste man kan ta sig an. Jag tror att de flesta journalister är benägna att hålla med mig. Och tidskrifter styrs av journalister, medan dagspressen styrs av ekonomer.

Kommentera