Postat av Morten Postrup den 21 mars 2011 (3) kommentarer

Taggat med , ,

Finansliv smyger med medlemsmaterialet, helt i onödan

I dag var Finanslivs chefredaktör Unn Edberg hemma hos mig på lunch (jag är föräldraledig och barnet i fråga sov gott under hela lunchen). Unn erbjöd mig ett ex av tidningen och frågade om jag ville ha förbundsvarianten eller den prenumererade varianten. Båda, så klart! Här ska bloggas!

Finansliv har alltså två papperseditioner. En som går till medlemmarna i FTF och Finansförbundet. En som går till övriga som köper lösnummer (distribution på Interpress) eller prenumererar. Vad jag vet är detta unikt i Sverige (möjligen kan det finnas en motsvarighet i tidningen Chef, någon som vet?).

Så här sade Unn: Problemet är att medlemmarna kallar den för ”fackförbundstidningen”. Underförstått att medlemmarna inte säljer in tidningen till kolleger i branschen som skulle kunna bli prenumeranter. Inte så konstigt, skulle det visa sig.

Analys:

  • Editionerna har en gemensam start, och ett gemensamt slut. I medlems-editionen finns det ett block på 16 sidor inskjutet mot slutet (före de sista 16 sidorna). Den har också en tagline på omslaget: ”Till dig som är medlem i Finansförbundet eller FTF”. Den lösnummerförsålda editionen har i stället en streckkod.
  • Det redaktionella materialet på medlemssidorna är alldeles utmärkt! Troligen ett av de bästa exemplen på medlemsmaterial i svensk organisationspress. Väl berättade jobb både textmässigt och visuellt, med tydliga vinklar och aptitligt bildmaterial. Medlemssidorna verkar inte vara styrda av någon kommunikationsavdelning, utan redaktionen tycks framställa dem enligt samma självständiga principer som resten av tidningen. Gott så långt.
  • Det märkliga är att medlemssidorna är helt maskerade i inlagan. Som läsare förstår man inte vad som är den ”vanliga” tidningen och vad som är separat riktat till medlemmar. Medlemssidorna ligger visserligen under vinjetten ”På din sida”, men det finns ingen information om att sidorna är medlemsinformation eller att sidorna är unika i medlemsexen av tidningen.
  • Som läsare av medlemseditionen förstår jag inte att det finns en annan edition, att prenumeranter och lösnummerköpare får en delvis annorlunda tidning.

Här, i ett av organisationspressens absoluta flaggskepp, anar man något som finns latent  här och där i branschen. Man vill inte riktigt vara en medlemstidning. Man vill vara en ”riktig” tidning (vad det nu skulle vara).

Kom igen nu, fram med självförtroendet! Sälj in medlemssidorna till läsarna, medlemmarna. Sälj in medlemskapet till medlemmarna. Utgå från att de VILL vara medlemmar i facket!

PS. Finansliv kom med sin första utgåva 2010. Den ges ut av ett bolag som ägs av fackförbunden FTF och Finansförbundet. Tidningen ersätter förbundens tidigare tidningar som hette Försäkring & Finans respektive Finansvärlden.

3 kommentarer

  1. Skrivet av Carl-Magnus Grenninger 21 mars 2011

    För mig är det svårt att begripa varför ett fackförbund ger ut en tidning, som inte innehåller fackligt material. Ett skäl till att sälja tidningen till andra personer än de två fackförbundens medlemmar skulle kunna vara att dessa ”icke-medlemmar” – arbetsgivarrepresenter, medlemmar i ledningsgrupper, vd:ar, arbetsledare på olika nivåer – kunde få del av fackligt material och därmed få intresse av och förståelse för facket. Ett sätt att sprida kunskap om facket helt enkelt. Men icke. Det finns inget fackligt material att ta del av. Tidningen blir inte ens ett rekryteringsargument för presumtiva medlemmar.

  2. Skrivet av Unn Edberg 22 mars 2011

    Tack för analysen Morten! Efter lunchen i går mejlade jag vår ad och i är nu i färd med att göra om startsidan till på din sida med budskapet ”Extra sidor för dig som är medlem” och ett förtydligande att medlemmarna förutom sina 16 medlemssidor också får branschtidningen Finansliv som en del av medlemskapet. Tydlighet vinner! Kul att du gillar materialet.
    Carl-Magnus Grenninger och jag har olika syn på tidningsmakeri och värdet i en bred branschtidning. Det är helt i sin ordning.

  3. Skrivet av Moa Malmberg 16 augusti 2011

    Håller helt med Carl-Magnus. Det är inte bara Finansförbundet som har medlemstidning där man försöker vara ”självständig” mot det egna förbundet – det har även t.ex. Unionen. Problemet är att självständighet / oberoende kräver att tidningen kan finansiera sin egen verksamhet, vilket ingen facklig medlemstidning klarar idag. Orsaken är att de varken är kommersiella eller tar tydlig ståndpunkt för de fackliga kärnvärdena. Det blir varken hackat eller malet. Oberoendet är också något man måste ta med en nypa salt. Det har ännu inte hänt att en facklig medlemstidning granskat personal på kansliet eller förbundsstyrelsen på det sätt som en fri obunden tidning kan göra. Därför är det nog dags att förbunden börjar ställa krav på att få något typ av utbyte för sin investering, t.ex. genom att förmedla medlemsnyttan eller informera medlemmarna om sådant som är angeläget för förbundet.

Kommentera