Hej! Du har kommit till Designstrateg Morten Postrup. Jag hjälper tidningar med förändringsprocesser som når ända fram. Använd mig för strategier, koncept och redesign.

Postat av Morten Postrup den 1 december 2015 Inga kommentarer

Ett summariskt meddelande om framtiden

Vi – människorna, mänskligheten – har många stora problem framför oss som måste lösas. Men just nu är det koldioxidkrisen och klimatet som är det allra största, och allra viktigaste problemet. Just nu har vi en unik chans att påbörja resan mot en stabil och koldioxidneutral värld. Dock har vi några saker att klara av innan vi når dit:

  1. Utsläppen måste sluta öka. Där ligger vi redan ganska bra till. I stort sett har utsläppen redan slutat öka. Dock finns det miljarder och åter miljarder människor som måste få chansen att ta sig ur fattigdom och armod och bli medelklass med bostäder, arbeten, tvättmaskiner och rimliga mänskliga civiliserade liv. Vi måste hjälpa dem att göra det utan att späda på koldioxidutsläppen.
  2. Nettoutsläppen måste minska till noll. Detta kommer att ta tid, men det är möjligt. Och det är kanske inte så avlägset som man skulle kunna tro. Inom kort kommer olja, kol och fossil gas att kännas massivt otidsenligt. Innovationstakten för klimatsmarta alternativ är också massiv.
  3. När vi väl fått ned utsläppen till noll kommer vi dessvärre att sitta med en enorm skuld av växthusgaser i atmosfären. Redan nu sitter vi med 400 ppm och det kommer att vara väsentligt mer innan kurvan över ökningen planar ut. Det innebär i praktiken att vi kommer att behöva ha negativa nettoutsläpp av koldioxid och metan. Troligen under mycket lång tid. Vi har haft nettoökningar sedan vi började elda med fossil olja och kol – och det har vi gjort sedan när? Åtminstone sedan 1850? Större delen av den skulden måste bort ur atmosfären. Förhoppningsvis hittar vi sätt att göra detta hyggligt snabbt. Kanske gör vi helt enkelt så att vi tillverkar olja och pumpar ner den igen. Borde vara ett ganska smart och stabilt sätt att långtidslagra kol.
  4. Överlappande med den förra punkten kommer vi dessvärre att ha enorma, ENORMA problem med stigande havsnivåer. Många processer är redan igång, en del går inte att stoppa, andra kan vi kanske fortfarande påverka. Hur som helst, med den temperatur vi har nu och den takt vi släpper ut koldioxid kommer havsytan att höjas rejält. Hur mycket spelar egentligen inte någon roll för resonemanget. Huvudsaken är: Vattnet måste tillbaka till land. Vi kommer att på något sätt behöva transportera enorma mängder vatten (sade jag enorma?) från havet till trygga förvar i form av snö och is på Antarktis, i Sibirien och på Grönland. Allt för att åter sänka havsytan till ungefär samma nivå som den ligger på nu. För att sänka världshaven med 1 meter på ett år behöver varje människa på jorden varje dag under året förflytta motsvarande 200 hinkar vatten från havet till en säker plats uppe på Antarktis. Ungefär. 73000 hinkar per person under ett år. För var och en på hela jorden. För att sänka havsytan med en enda meter. Slutsats? Vi får under inga omständigheter låta havsnivåerna börja skena, för då förändras världen permanent på ett sätt som inte går att få ogjort.

Detta är vad vi har framför oss. Vi, våra barn och deras barn. Om vi misslyckas är vi fett rökta. Vi är rätt rökta även om vi lyckas, men på sikt kommer vi ändå att kunna lösa detta.
Vi kan inte vänta. Och vi kan inte vänta på någon annan. Alla har inte förstått allvaret i detta, och vi som har förstått allvaret har ett extra ansvar att agera. Genom våra politiker på politisk nivå. Som konsumenter genom att ställa krav på varor och tjänster som vi köper. Genom att välja klimatsmarta alternativ i våra privata liv. Genom att använda våra resurser och placera våra pengar där de gör nytta för klimatet.
Vi kan inte tillåta oss att vara pessimister. Det finns bara en väg framåt, och det är att så snabbt som möjligt skapa en koldioxidneutral värld där vi räddar klimatet och därmed vår jord, våra livsbetingelser och oss själva, mänskligheten. Det är mycket som står på spel. Allt står på spel. Och det är nu det börjar.

Postat av Morten Postrup den 27 november 2015 Inga kommentarer

Kit vann tidskriftspris utan att vara en tidskrift – och det är helt i sin ordning

Kit.se blev årets digitala tidskrift och man frågar sig: Är kit.se verkligen en tidskrift?

Frågan är inte om kit.se är en tidskrift, utan vad övriga tidskrifter vill vara. Det var därför kit.se fick priset.

Än så länge har tidskrifterna inte påverkats lika mycket av digitalisering, annonsörsflykt och ändrade läsarbeteenden som andra medieslag, vilket påpekades av Thomas Petersohn på Mittmedia under Tidskriftsdagen. Det saknas »sense of urgency«, och då är det alltför svårt att åstadkomma riktig förändring. Det har helt enkelt inte blivit tillräckligt illa ännu för att man ska vara tvungen att göra något. Så långt Thomas Petersohn.

Samtidigt vet man ju vad som är på gång, både medier och användarbeteenden genomgår en transformation som till sin natur och hastighet är känd för alla och som det inte finns något egentligt slut på. Ingen tror på allvar att det på sikt kommer att vara »business as usual« (även om det i många fall faktiskt fortfarande är det för tidskrifterna).

Självfallet vill man då skaffa sig inspiration och utblick. Vad gör andra? Vilka vägar finns till att möblera om hela erbjudandet till både läsare och annonsörer för att fungera i en helt digital omgivning?

Och då är det förstås många som tittar på kit.se och tänker att sådär borde vi göra, skulle vi kunna göra, tänk om vi gjorde så?

Grattis till priset!

Postat av Morten Postrup den 30 oktober 2015 Inga kommentarer

Det går fort i innovationernas vänsterfil

Innovationstakten är låg bland svenska tidskrifter. Man har ju liksom fullt upp med annat. Det finns många bra idéer. Man VET ju ungefär vad man borde göra. Saker som skulle vara kul att testa. Men det är fullt upp med det dagliga. Det nya får vänta.

Problemet är konkurrensen. Den väntar inte. För konkurrensen för tidskrifterna kommer inte från andra tidskrifter, utan från den snabbfotade startup-scenen. Där finns mängder av smarta, drivna och hungriga människor som med hjälp av en bra idé försöker bygga nya affärer, nya företag. Och de nöjer sig inte med en bra idé, utan startup-scenen lever i symbios med mängder av riskkapital. Kapital som exempelvis kommer från framgångsrika entreprenörer som kunnat casha in på sitt företag och fått några tiotal/hundratal miljoner över att vara affärsängel med. Det går snabbt. De har känsla för affärer. De jobbar digitalt. Så ser konkurrensen ut.

Det är dags för tidskrifterna att börja tänka stort om innovation. Det räcker inte att utveckla nya affärer på »ledig tid«. Det räcker inte att finansiera nya idéer om det blir pengar över. Även tidskrifterna behöver tänka som startups. Hur ser vår nya idé ut? Vilken potential har den? Hur ska vi få in kapital och resurser för att kunna genomföra den? Hur ska vi se till att det blir vi – och inte någon annan – som äger och får vinsterna från vår idé?

Postat av Morten Postrup den 9 oktober 2015 Inga kommentarer

Onödigt kronologisk genomgång av 100 typsnitt

»The Evolution of Type – A Graphic Guide to 100 Landmark Typefaces« är en sprillans ny och föredömligt pedagogisk genomgång kvalitetsförlaget Thames & Hudson. (Köp på Bokus).
Vi får en mycket ytlig genomgång av typografins grunder samt biografier på några av historiens största typografer (där Tobias Frere-Jones och Christian Schwartz valts ut som de senaste i raden).
Därutöver följer en vällovlig genomgång av 100 olika typsnitt indelade i strikt kronologisk ordning vilket gör att nära besläktade typsnitt hamnar på helt olika ställen i boken. Typografins historia är inte en linjär utveckling utan olika typsnitt »pratar« med varandra över århundradena och över disruptiva teknikskiften.
Varje typsnitt representeras av tydliga prover där skillnader mellan olika skärningar ofta pekas ut.
Alla typsnitt (utom vissa rena display-typsnitt) sätts också i två varianter av löpande text. Där har fingertoppskänslan brustit och få typsnitt kommer till sin rätt eller får ens visa upp sin riktiga egenart.
Det här är en bok för den som är nyfiken på typografi eller den som vill ha ett referensverk med nedslag i typografihistorien. Men – har man inte läst förebilden The Geometry of Type så ska man absolut börja med den. The Evolution of type är intet mer än en blek uppföljare. (F

örfattaren Stephen Coles är inblandad i båda men verkar bara ha skrivit förordet i den senare).

Postat av Morten Postrup den 8 oktober 2015 Inga kommentarer

Sökes: Sponsoransvarig till Forskning & Framsteg

För kunds räkning söker jag en person som kan hjälpa Forskning & Framsteg till en framgångsrik sponsorverksamhet!

Forskning & Framsteg söker sponsringsansvarig! Vi vill komma igång med företagssponsring kring event riktade till våra läsare och andra som kan tänkas vara intresserade av forskning. Vi söker en person som vet hur företag arbetar med sponsring och som kan hjälpa oss hitta sponsorer för de aktiviteter som vi planerar när Forskning & Framsteg fyller 50 år under 2016. Forskning & Framsteg har viss finansiering från stiftelser och myndigheter, men har inte tidigare arbetat med företagssponsring.

Vet du någon person som skulle vara rätt? Prata med Patrik Hadenius eller med Morten Postrup.

Postat av Morten Postrup den 7 oktober 2015 Inga kommentarer

»Jag har sagt upp mig, vad gör jag nu?«

En vän hör av sig på twitter med en glad nyhet. Efter en tids funderingar fram och tillbaka har hen alltså bestämt sig. Själv sade jag upp mig för nio år sedan och kan se tillbaka på en väldigt lyckad tid sedan dess. Här kommer mina råd:

  • Spara pengar så mycket det går tills det börjar rulla in nya pengar efter ett tag. Ekonomisk frihet ger intellektuell frihet.
  • Ägna så mycket tid som möjligt under uppsägningstiden åt att träffa människor. Men behåll lojaliteten med din arbetsgivare.
  • Låt drömmen leva! Snart smulas den sönder av praktikaliteter. Vad är det du vill göra nu, egentligen? Formulera.
  • Staka ut vägen. Vad kan du göra rent praktiskt för att komma närmare dina mål? Vilka små saker kan du göra för att komma vidare? (Lista personer att prata med).
  • Ägna 10 minuter åt att skapa en plan B. Vad gör du om det här verkligen inte funkar? Lägg sedan plan B i en »låda« någonstans och glöm bort den. (Du kommer inte att behöva den, men det kan vara skönt att ha den).
  • Man ska jobba utifrån sin passion, men man behöver också pengar. Hitta skärningspunkter.
  • Sköt jobbet snyggt under uppsägningstiden. Man ska alltid försöka skiljas som vänner med sina kolleger och chefer.
  • Alla gillar en tydlig idé. Även om man inte »köper« den själv bidrar man gärna till att sprida den till andra som kanske kan bli samarbetspartners.
  • Ta inte på dig vad som helst. Det är en fälla att tro att man är »beroende« av intäkter. (Bättre att göra »rätt« sak till rätt pris).
  • Notera dina egna rädslor, men låt dem inte styra. Du är din egen värsta fiende.
  • Notera den oro som människor runt omkring dig har, men låt den inte styra. Människor är i allmänhet inte speciellt uppmuntrande.
  • Njut av att vara på väg in i något nytt. Varje dag är full av möjligheter.

Postat av Morten Postrup den 31 augusti 2015 Inga kommentarer

Se upp för gamla mötestips

»6 tips för det perfekta mötet«. Så lyder rubriken på en spalt i utmärkta »Du & Jobbet« från PostNord. Tipsen är dock väldigt gammaldags och låter lite som att de kommer från 60-talets amerikanska corporate-kultur. Här kommer tidningens tips, tillsammans med mina kommentarer och med min variant på samma tips:

1. Fastställ syftet. I takt med att mer av arbetslivet handlar om innovation och snabb omställning till en föränderlig omvärld duger det inte att alltid vara helt säker på vilket problem det är man försöker lösa.
NY: Ha en tydlig övergripande vision men var beredd på att behovet av lösningar kan behöva omprövas.

2. Kalla rätt personer. Bygger på idén att varje person har en specifik uppgift i organisationen. Att lösa dagens problem kräver snarare en bred representation av olika discipliner och sätt att tänka. Det kan mycket möjligt vara så att en person med utanförperspektiv är den som kommer med den bästa idén.
NY: Se till att ha en bra mix av kompetenser och människor i gruppen.

3. Skicka ut underlag i tid. Visst är det bra att förbereda sig, men min erfarenhet är att de bästa mötena är de där man börjar från »noll« och tillsammans jobbar sig fram till en lösning.
NY: Se till att mötesledaren har skapat ett bra upplägg för mötet, men låt gärna deltagarna komma oförberedda.

4. Håll alla tider. Själv är jag väldigt förtjust i den här punkten. Dels för att jag gillar ordning och dels för att jag gärna ser ett möte som en process som hela gruppen deltar i redan från första minuten, och då duger den inte att komma insläntrande 7 minuter senare.
NY: Se till att alla produktiva möten har 90 minuter till förfogande, det är den tid det tar att dra igång, fördjupa och knyta ihop ett meningsfullt tankeutbyte med djup och/eller kreativitet.

5. Fatta beslut. Det här rådet känns overkligt gammaldags och bygger på att man sitter med en matrisorganisation där respektive linjechef får ansvar för att utföra ledningsgruppens beslut. Väldigt få möten ser ut på det sättet.
NY: De flesta möten behöver komma fram till: Vad är nästa steg i vår process? Vad krävs för att vi ska kunna ta det steget? Vem ansvarar för att det blir klart? När ses vi igen och följer upp.

Givetvis är inget av detta några nyheter, det vill jag inte påstå. Snarare kommer det mesta av mina varianter från Design Thinking.

Postat av Morten Postrup den 7 maj 2015 Inga kommentarer

Psykologtidningen plussar med bläddertidning

Har den digitala bläddertidningen någon framtid? Just nu finns det inte så mycket som pekar på det. Men ibland dyker det upp ett exempel som säger något annat. Här kommer ett kort case från Psykologtidningen:

  1. Tio dagar innan en utgåva kommer på papper skickas ett digitalt nyhetsbrev ut med länken till en bläddringsbar miniversion av tidningen.
  2. E-tidningen går bara ut till medlemmar i förbundet. Idén är att den som är medlem får information om det redaktionella innehållet och en stor del av annonserna tio dagar innan papperstidningen utkommer.
  3. Bläddningstidningen innehåller ett »välkommen-ord« från chefredaktör Carin Waldenström. Samt annonser.
  4. Annonsörerna i papper och webb har möjlighet att mot en extra avgift gå med i bläddertidningen.
    Drygt hälfen av läsarna öppnar bläddertidningen.
  5. På årsbasis innebär bläddertidningen en intäkt på fler hundra tusen kronor för Psykologtidningen.

– Vi ser E-tidningen som en extra service till medlemmarna i Psykologförbundet, säger chefredaktör Carin Waldenström. De får en förhandstitt i tidningen och kan klicka sig vidare till nya jobb, kurser och utbildningar som intresserar dem. De får också information om det redaktionella materialet i tidningen, till exempel artiklar om aktuell psykologisk forskning, fackliga frågor och debatt.

Postat av Morten Postrup den 10 april 2015 Inga kommentarer

Det är inte lätt att äga en tidning

Det är inte så lätt att vara tidningsägare. Speciellt inte om tidningen har journalistiska ambitioner. Det kan kännas lite som att äga en galen hund. Oftast snäll och trevlig, men rätt vad det är hoppar den upp och biter matte i benet.

 

SVT rapporterar att chefredaktören på Chalmers kårtidning Tofsen säger upp sig i protest mot att kårstyrelsen ändrat i tidningens policy och bytt ut »granskning« mot att tidningen »aktivt ska bevaka«.

Hårklyverier skulle de flesta säga. Gnällig chefredaktör? Journalister med ömma tår?
Jag citerar SVT:

»Beslutet fattades för att Tofsen skulle bli mer attraktiv för medlemmarna och det här är den riktningen som anses vara mest lämpad«, säger Chalmers kårordförande Philip Radkte ser inget konstigt med ändringen.

Att en tidning kan informera om vad som händer, skapa sammanhållning bland medlemmarna och uppnå andra trevliga saker kan ju alla vara överens om. Så långt är det Content Marketing, och det inget är fel med det.

Men ska man verkligen äga en tidning som sysslar med journalistik? Det vill säga som lägger näsan i blöt, ställer besvärliga frågor och rör upp en massa känslor kring frågor som inte har en färdig lösning? För det är precis vad en journalistiskt tidning kan göra, om den funkar på ett bra sätt.

Ska man verkligen med berått mod äga en »galen hund« som riskerar att bita tillbaka? Det låter ju onekligen som idioti. Men analogin haltar.

  • En journalistik som ställer kritiska frågor må vara besvärlig för organisationens företrädare men hjälper till att driva organisationen framåt på längre sikt.
  • En journalist kan ställa besvärliga frågor till makthavare på alla nivåer överallt, utan att behöva ta hänsyn till samarbeten eller samförstånd.
  • En journalistisk tidning kan genom att vara besvärlig föra fram frågor i ljuset som läsarna har intresse av att ta ställning till.

Vi lever nu i en värld där »kommunikationstänkandet« är oerhört starkt. I företag, kommuner och organisationer. Budskapen är färdiga, det är bara en fråga om att få ut dem till rätt målgrupp, paketerade som rätt story i rätt kanaler.

En bättre analogi skulle kunna vara att journalisten är som en revisor. Revisorn är oberoende från dem som bedriver verksamheten, revisorn har rätt att sätta ned foten om verksamheten har oegentligheter. Och när revisorn då och då behöver göra sitt jobb är det inte så kul för styrelsen, men i långa loppet är det för organisationens bästa. Och det kan man aldrig uppnå med Content Marketing.

PS. Jag var själv redaktör på Chalmers kårtidning i mitten av 1990-talet.

Läs också i Lundagård.

Postat av Morten Postrup den 18 december 2014 Inga kommentarer

Året som gått 2014

Jag är med och sammanfattar tidskriftsåret 2014 hos Sveriges Tidskrifter tillsammans med Unn Edberg på Finansliv och Susanna Lundell på Kommunalarbetaren.