I juni 2009 pratade jag för tjugo redaktörer på norska fackförbundstidningar på studiebesök i Stockholm. Där tog jag upp ett antal aspekter på samspelet mellan organsation och tidning utvecklas. Där finns det onekligen en del att säga och många intressanta exempel att studera. Föreläsningen blev mycket lyckad vilket märkes på den kvalificerade diskussionen under och efter dragningen.
I maj 2009 föreläste jag på journalisthögskolan i Göteborg på en kurs där studenterna ska jobba med visioner om nyhetstidningar på paper i ett tioårsperspektiv. En näst intill omöjlig uppgift, men uppfriskande. Den naturliga utgångspunkten är trender som är starka just nu. Här hittar du presentationen:
http://mortenpostrup.tumblr.com/post/113264488/f-rel-sning-p-jmg-om-trender-inom-tidningsdesign
Efter att ha läst boken »Byt namn och andra sätt att lyckas som journalist« av Anders Rydell och Klas Ekman är det näst intill omöjligt att inte skriva några rader som kommentar. Boken handlar om hur man gör för att få uppmärksamhet, hur man skapar ett personligt varumärke och hur man till sist lyckas som frilansjournalist.
Boken kan med behållning läsa ur en mängd olika perspektiv. På ytan är det en mängd närmast lakoniska råd till den som vill toppa framgången som frilansande journalist. Råden är både användbara och inspirerande, även om flertalet ska tas med en nypa salt. Men den brasklappen är tämligen snarstucken med tanke på att boken som helhet målar upp en värld av möjligheter både när det gäller jobb och när det gäller det personliga varumärket. Författarna påpekar noggrant (och självförhärligande) att de själva inte dragit sig för att bluffa sig fram i karriären, och det är väl på något sätt underförstått att de bluffar sig fram även med boken – många av tipsen kan inte ha täckning i varken egen eller andras erfarenhet utan får snarare ses som ren spekulation. Men relevant spekulation, så den kritiken faller platt.
Boken kan också läsas som en mycket underhållande satir av journalistiken som yrke och det patologiskt personfixerade mediaklimatet. Boken är roligt skriven med små blixtrande språkkarameller här och där (även om de flesta hade mått bra av att redigeras bort). Boken beskriver ett klimat och ett tillstånd för journalistiken och för samhället som är allt annat än smickrande. Fokus ligger på att visa hur en driven och skicklig karriärist utnyttjar detta för egen vinning. Gott nog.
Det finns en amerikansk serie böcker som baseras på konceptet »Guerilla Marketing« – en serie som kompletterats med titlar som »Guerilla Markering for Consultants« och en mängd andra varianter. Böckerna tar sin utgångspunkt i hur man får största möjliga marknadsföringseffekt med goda idéer och drivkraft snarare än med en stor budget. »Byt namn« skulle passa in väl i den serien. »Byt namn« kan läsas som en vägledning i marknadsföring och pr för alla som synas, höras och skapa sig en karriär med medierna som verktyg.
Boken har en egen webb på http://www.bytnamn.se
Köp den på Bokus
JMG rapporterar en attitydundersökning (Arbetsrapport 56) om användarskapat innehåll på webben. Här kommer några kommentarer:
Oroande:
- Satsningar på användarskapat innehåll drivs av de webbansvariga, inte av företagsledningen. Det tyder på att ledningen inte har tillräcklig kunskap om fenomenet. Behöver åtgärdas.
- Ansvariga utgivare anser att läsarna saknar tillräcklig kunskap om juridiska och etiska krav som kan ställas på dem när de medverkar. No shit! Delvis förändras logiken när lekmän publicerar i stället för journalister, delvis handlar det om utbildning/folkbildning. Tidningarna bör bidra till att vanligt folk får en vettig bild av de etiska dilemman man ställs inför som publicist – även som lekman. Plus att man får acceptera att läsarna inte har samma professionaliserade syn på sitt skrivande.
- Allt fler redaktioner köper moderering externt. Bra att inte belasta de egna redaktionella resurserna i onödan. Samtidigt gäller det ju att använda det användarskapade innehållet som utgångspunkt för det egna redaktionella innehållet. Användarnas innehåll måste bli en del av helheten, inte något som ligger vid sidan om. Särskilt om man ser till den redaktionella processen. (Det behöver väl inte tilläggas att detta givetvis är problemetiskt, men ändå mer av en möjlighet än ett hot om det hanteras rätt).
- Läsarnas medverkan anses uppfattas som något negativt på redaktionerna. Horribelt! Samtidigt får man vara ödmjuk inför att de flesta människor hatar förändring. Men här gäller det att nöta. Journalister går i bräschen för att stävja xenofobin i samhället och borde tillämpa samma princip i förhållande till sina egna läsare.
- Den redaktionella strukturen med konkurrens mellan pappers- och nätredaktioner är ett strukturellt hinder mot att arbeta med läsarskapat innehåll. Är det verkligen så här?! Jag känner inte igen det.
Lovande:
- Det finns en stark tro på att den användarskapade innehållet ska leda till att läsarna blir mer lojala, att de blir fler och att det leder till högre lönsamhet.
- Det användarskapade innehållet anses stärka tidningens varumärke, även om det finns röster som anser att varumärket försvagas (man får anta beroende på att sådant innehåll är mindre kvalificerat).
- Innehåll skapat av användare ses (fegt: ibland) av journalister som ett hot mot den egna yrkesrollen. Bra. Tid till eftertanke. Vad är det egentligen att vara journalist, och vad är det läsarna precis lika väl kan göra på egen hand?
- Ju yngre läsare, desto mer benägen att bidra.
- Rapporten refererar en studie som visar att publiken inte alls är så intresserad av att delta som redaktionerna tror, vilket kommenteras med att redaktionerna borde ta reda på vilket innehåll läsarna vill bidra med och erbjuda tjänster anpassade efter det. Just så!
Rapportens resultat baseras på enkätundersökningar med ansvariga utgivare och webbansvariga på svenska nyhetstidningar.
Rapporten finns här:
http://www.dagspresskollegiet.jmg.gu.se/hem/09-04-15_ar56_anvandarskapa_innehall.html
James Surowiecki är ekonomiskribent på The New Yorker, läs hans kärnfulla sammanfattning om krisen för nyhetstidningarna.
Dessutom rekommenderas hans välskrivna men inte alldeles lättlästa bok »The Wisdom of Crowds« som innehåller mycket matnyttigt för dig som funderar över användargenererat innehåll. Läs om boken på Amazon eller köp den på Bokus.
I januari 2009 träffade jag redaktionen på Dagens Samhälle som en del av en visionsdag för webben. Där pratade jag om den pågående digitala omvälvningen av människors liv och hur den påverkar journalistiken. Det kom upp många bra frågor och vi fick en intressant diskussion.
Vi fick en bra överblick om vad som händer i branschen i övrigt som bakgrund till våra egna diskussioner.
Lena Hörngren, chefredaktör
SEKO gör en rejäl nedskärning på Seko-tidningen. Antalet tjänster minskas från sex till två och utgivningen halveras 2009 mot 2007. Läs på journalisten.se.
Så här går det till: Organisationerna får sämre ekonomi med sjunkande medlemstal. Tidningarna är en del av kansliet, och behöver kansliet spara så sparar man på tidningen. Här tänker man förstås helt fel. Ungefär lika fel som att möta motgången i ett tillverkningsföretag genom att lägga ner forskning och utveckling samt dra ner på försäljningen.
Organisationstidningarna måste vara beredda på att kämpa för sin existens.
Vad ÄR det egentligen som organisationstidningen tillför organisationen? På papper? På webben? Den frågan måste redaktionerna börja ställa sig, och se till att ha ett riktigt bra svar. För ägarna, organisationerna, börjar ställa sig den frågan. Och då är svaret: Bli en del av kommunikationsenheten, dra ner på resurser, dra ner på antal utgåvor. Alla måste dra sitt strå till stacken för att klara besparingarna.
Här är ett frågebatteri att utgå från om man vill slippa fastna i frågan »Varför finns vi?«:
- Varför finns organisationen?
- Vilka mål har organisationen?
- Vilka av organisationens mål kan tidningen stödja?
- Vilka verktyg förfogar tidningen och redaktionen över? Vad är det vi kan? Vad är det vi tillför?
- Vilka är tidningens mål?
- Vad behöver tidningen göra för att uppfylla sina mål?
- Följ upp och visa resultat.
Sen finns det också goda exempel på organisationer som satsar (eller åtminstone inte drar ner) på tidningen trots vikande medlemstal. Hotellrevyn från HRF är ett sådant.
Resumé skriver om att Forsman & Bodenfors inte fått upp sin nya webb som aviserades för ett år sedan.
F&B:s kunder skulle självfallet inte acceptera en sådan leveranstid, och det skulle inte F&B heller om de använt en extern leverantör. Men nu gör de (åtminstone delar) av jobbet själva.
Filip Nilsson, creative director, har hand om bygget av nya sajten. Han säger att byrån haft så många hemsidor att göra åt sina kunder att det inte funnits tid för den egna.
I ljuset av den erfarenhet jag har av att leda byråverksamhet vill jag gärna framhålla några orsaker till att det blir så här:
- Det är lätt att vara konkret och tydlig när det gäller kunderna. Men inte när det gäller den egna verksamheten. Då blir man närsynt och vag.
- När man levererar till en kund utgår man från briefen och gör så bra man kan utifrån förutsättningarna, vanligen lite bättre och med lite mer energi än man tänkt från början. När man som byrå levererar till sig själv används inte alls samma principer. Man blir ängslig över hur man själv ska framstå, därmed rädd, därmed handlingsförlamad.
- När man levererar till sig själv duger inte “good enough”, då duger bara perfektion. Varningslampan blinkar.
- Det blir gärna ett dyrt företag att som byrå leverera till sig själv. Man gör och gör om, skissar, funderar över vad kollegorna på byrån ska tycka och vad kollegerna i branschen ska tycka. De egna resurserna är inte “gratis”.
- Längtan efter att vara extra kreativ (för en gångs skull!) tar överhanden. Det tomma papperets förbannelse drabbar projektgruppen.
- Det tar för lång tid att leverera till sig själv. Visserligen kan man använda egna resurser, men de resurserna är inte tillgängliga och när de är tillgängliga finns det en oerhörd mängd saker som fått vänta att ta tag i.
Malcolm Gladwell upprepar den drivna och betagande berättarstilen från The Tipping Point. Blink är uppbyggd på ett liknande sätt, med detaljerat beskrivna case som alla pekar klockrent i en viss riktning. Blink handlar om människans förmåga att på mycket kort tid göra omedvetna bedömningar. Han konstaterar utifrån forskning att vi har en sådan förmåga, visar hur vi kan använda den och att det i vissa fall är möjligt att öva upp den – samt varnar för de tillfällen när den förmågan är kontraproduktiv. I boken beskrivs flera (sedan länge kända) insikter om den mänskliga naturen som är rätt svårsmälta och därför knappast funnit sin väg in i det allmänna medvetandet. Bland annat därför en klart läsvärd bok. Kapitlet om hur man kan (och inte kan) fråga marknaden om framtida beteenden är klockren läsning för alla köpare av marknadsundersökningar. Finns i pocket i svensk översättning. Köp på Bokus eller på Amazon. Gladwell har just kommit med en ny bok som heter Outliers och handlar om varför vissa människor lyckas och andra inte.
Hej Oscar Jacobson!
Ni gör fina kläder, jag skriver det här i all välmening. Nyss var jag inne på er sajt http://www.oscarjacobson.com/ via en annons på modesajten Manolo.
Bannern på manolo.se drar ögonen till sig genom rörelse och genom att flera bilder visas efter varandra. Bra! Sajten är lagom cool och den ligger helt okej i linje med det ni vill uppnå. Musiken är lite 2001, men det är nog er målgrupp också – så det må vara hänt. Bildspelen med inslag av video funkar bra, det känns dynamiskt och på, man dras med! Navigationen är intuitiv och tillvaratar digitala möjligheter på ett bra sätt. Grattis!
MEN!
- Jag får inte reda på vad kläderna kostar.
- Det saknas möjlighet att köpa direkt. Jag blir inspirerad, jag är i köpläge, jag hade köpt den där kavajen direkt! Ni missar affärer!
- Funktionen »Merchandise online« är ett extranät med inloggning. Det finns inga förklaringar, ingen berättelse om vem funktionen är till för. Men ett är säkert: Jag är inte med. Jag är utanför.
- Samma sak med mediabanken. Ska jag behöva ringa er växel och bevisa att jag är från en tidningsredaktion för att få tillgång till bilder? Jag hade gärna illustrerat det här inlägget med någon snygg sak ur kollektionen.
- Det saknas stöd för att återposta innehåll på bloggar och sociala sajter. Jag hade velat tipsa om plagg här med bild och en länk, men det går inte. Släpp innehållet till era kunder, de som äger varumärket!
- Kontaktuppgifter via formulär eller mejl saknas. Varför ska jag behöva ringa er? Eller skicka snigelpost?
- Jag gissar er invändning: »Sajten riktar sig till branschen och till återförsäljare, det är inte meningen att kreti och pleti ska in där i onödan«. Ni måste förstå att köpbesluten inte sker i butiken med plagget i hand. De grundas när jag ser er annons, googlar, följer en länk.
- Om ni ska kunna bli yngre måste ni börja med att växa upp. Lycka till!
Som tack för de här ovärderliga råden kan ni buda över en sån där gudomligt snygg rutig kavaj. Storlek 48 blir bra: Morten Postrup, Surbrunnsgatan 26, Stockholm.
