Men hur har man egentligen tänkt? Används (det numera exotiska) formatet fullt ut? Nej, snarare är det tabloid-layouter som har »dragits upp« till broadsheet. Lite som en väldigt liten man på en alltför stor stol, för att travestera en av bilagans bilder. Formatet är bara en gimmick. Synd.

För att vara riktigt krass: Den här sortens program skulle passat bättre som tabloid, eller varför inte halv tabloid.

I övrigt finns det mycket gott att säga om exempelvis typografin – Pompe Hedengrens säkra formkänsla har lämnat tydliga avtryck.

Det här är en grundlig genomgång av tidningsmakeriet som jag gör tillsammans med tidningsformgivaren Pär Ek.

I ett nötskal:

• En seriös analys av design, layout, redigering och bildarbete.
• Förslag på förbättringar.
• Förpackat på ett trevligt och lättsamt sätt.

Samla redaktionen under två timmar för en rejäl genomkörare av era brister. Tjugo stycken, en i taget.

1. Vi visar exempel på det du bör åtgärda, avfotograferat ur er tidning.
2. Vi förklarar vad som är fel och varför.
3. Vi tipsar om hur du med enkla medel kan undvika felet framöver.

Du får:

• Konkreta tips för hur du med enkla medel kan göra en bättre tidning.
• Vatten på din kvarn! Mycket av det vi säger har du haft på känn utan att riktigt kunna formulera.
• Förhoppningsvis många instämmande hummanden, nickningar och skratt.
• En stärkt vi-känsla på redaktionen.
• En både kul och nyttig lektion om tidningsdesign i allmänhet och er tidning i synnerhet.
• En cd med vår presentation som pdf för att kunna gå tillbaka till vad vi sa.

Inför redovisningen ser vi över:

Redigering, textlängder, ingångar, bildmotiv, kontrastverkan, tempoväxling, täthet, typografi, layout, format, tilltal, kontakt, materialmängd, läsbeslut, kortformer, vinjetter och avdelningar.

Snabba fakta:

• Pris: 20 000 kronor plus moms.
• Redovisning: Genomgång på två timmar.
• Dokumentation: Presentation på cd.
• Ort: Priset gäller vid redovisning i Stockholm.

Vi granskar din tidning:

Morten Postrup, tidningskonsult, morten@postrup.se samt Pär Ek, tidningsformgivare, par@ekgrafiskform.se.

PS. Boka in oss som en utbildning eller som ett nyttigt och givande moment på er redaktionskonferens eller kickoff!

Genomgången var både rak och konstruktiv, de drog sig inte för att uttrycka sina invändningar. Tipsen var ett bra avstamp för vår fortsatta process.
Magnus Stenberg, Sändaren

Morten och Pärs analys gav oss viktiga ledtrådar och ett bra underlag i utvecklingsarbetet.
Marja Koivisto, LO

Med hjälp av min tjänst »Året som gått« får du en konstruktiv genomgång av senaste årets utgivning av din tidning. Fokus ligger på tidningsmakeriet: layout, redigering och bildarbete.

Genomgången bygger på redaktionens egna reflektioner om bra och mindre bra med tidningen. Sedan fördjupar, förtydligar och förklarar jag genom att lyfta fram och konkretisera sådant som ni kan bli bättre på. Tid 2–3 timmar beroende på gruppens storlek.

Referenser:
Tandläkartidningen, Christina Mörk
Hotellrevyn, Susanna Lundell

Oroande:

1. Satsningar på användarskapat innehåll drivs av de webbansvariga, inte av företagsledningen. Det tyder på att ledningen inte har tillräcklig kunskap om fenomenet. Behöver åtgärdas.
2. Ansvariga utgivare anser att läsarna saknar tillräcklig kunskap om juridiska och etiska krav som kan ställas på dem när de medverkar. No shit! Delvis förändras logiken när lekmän publicerar i stället för journalister, delvis handlar det om utbildning/folkbildning. Tidningarna bör bidra till att vanligt folk får en vettig bild av de etiska dilemman man ställs inför som publicist – även som lekman. Plus att man får acceptera att läsarna inte har samma professionaliserade syn på sitt skrivande.
3. Allt fler redaktioner köper moderering externt. Bra att inte belasta de egna redaktionella resurserna i onödan. Samtidigt gäller det ju att använda det användarskapade innehållet som utgångspunkt för det egna redaktionella innehållet. Användarnas innehåll måste bli en del av helheten, inte något som ligger vid sidan om. Särskilt om man ser till den redaktionella processen. (Det behöver väl inte tilläggas att detta givetvis är problemetiskt, men ändå mer av en möjlighet än ett hot om det hanteras rätt).
4. Läsarnas medverkan anses uppfattas som något negativt på redaktionerna. Horribelt! Samtidigt får man vara ödmjuk inför att de flesta människor hatar förändring. Men här gäller det att nöta. Journalister går i bräschen för att stävja xenofobin i samhället och borde tillämpa samma princip i förhållande till sina egna läsare.
5. Den redaktionella strukturen med konkurrens mellan pappers- och nätredaktioner är ett strukturellt hinder mot att arbeta med läsarskapat innehåll. Är det verkligen så här?! Jag känner inte igen det.

Lovande:

1. Det finns en stark tro på att den användarskapade innehållet ska leda till att läsarna blir mer lojala, att de blir fler och att det leder till högre lönsamhet.
2. Det användarskapade innehållet anses stärka tidningens varumärke, även om det finns röster som anser att varumärket försvagas (man får anta beroende på att sådant innehåll är mindre kvalificerat).
3. Innehåll skapat av användare ses (fegt: ibland) av journalister som ett hot mot den egna yrkesrollen. Bra. Tid till eftertanke. Vad är det egentligen att vara journalist, och vad är det läsarna precis lika väl kan göra på egen hand?
4. Ju yngre läsare, desto mer benägen att bidra.
5. Rapporten refererar en studie som visar att publiken inte alls är så intresserad av att delta som redaktionerna tror, vilket kommenteras med att redaktionerna borde ta reda på vilket innehåll läsarna vill bidra med och erbjuda tjänster anpassade efter det. Just så!

Rapportens resultat baseras på enkätundersökningar med ansvariga utgivare och webbansvariga på svenska nyhetstidningar.
Rapporten finns här:
http://www.dagspresskollegiet.jmg.gu.se/hem/09-04-15_ar56_anvandarskapa_innehall.html

Ni gör fina kläder, jag skriver det här i all välmening. Nyss var jag inne på er sajt http://www.oscarjacobson.com/ via en annons på modesajten Manolo.

Bannern på manolo.se drar ögonen till sig genom rörelse och genom att flera bilder visas efter varandra. Bra! Sajten är lagom cool och den ligger helt okej i linje med det ni vill uppnå. Musiken är lite 2001, men det är nog er målgrupp också – så det må vara hänt. Bildspelen med inslag av video funkar bra, det känns dynamiskt och på, man dras med! Navigationen är intuitiv och tillvaratar digitala möjligheter på ett bra sätt. Grattis!

MEN!

• Jag får inte reda på vad kläderna kostar.
• Det saknas möjlighet att köpa direkt. Jag blir inspirerad, jag är i köpläge, jag hade köpt den där kavajen direkt! Ni missar affärer!
• Funktionen »Merchandise online« är ett extranät med inloggning. Det finns inga förklaringar, ingen berättelse om vem funktionen är till för. Men ett är säkert: Jag är inte med. Jag är utanför.
• Samma sak med mediabanken. Ska jag behöva ringa er växel och bevisa att jag är från en tidningsredaktion för att få tillgång till bilder? Jag hade gärna illustrerat det här inlägget med någon snygg sak ur kollektionen.
• Det saknas stöd för att återposta innehåll på bloggar och sociala sajter. Jag hade velat tipsa om plagg här med bild och en länk, men det går inte. Släpp innehållet till era kunder, de som äger varumärket!
• Kontaktuppgifter via formulär eller mejl saknas. Varför ska jag behöva ringa er? Eller skicka snigelpost?
• Jag gissar er invändning: »Sajten riktar sig till branschen och till återförsäljare, det är inte meningen att kreti och pleti ska in där i onödan«. Ni måste förstå att köpbesluten inte sker i butiken med plagget i hand. De grundas när jag ser er annons, googlar, följer en länk.
• Om ni ska kunna bli yngre måste ni börja med att växa upp. Lycka till!

Som tack för de här ovärderliga råden kan ni buda över en sån där gudomligt snygg rutig kavaj. Storlek 48 blir bra: Morten Postrup, Surbrunnsgatan 26, Stockholm.

Sverige har sedan en tid hela två tidningar som helt och hållet är hängivna åt traktorer. Det är förstås mycket glädjande. Öppet mål för ett oberoende lästest som härmed presenteras.

Jag kör sammanfattningen redan nu. Traktor är en Göran, Traktor Power är en Jörgen. Ni fattar, va?

Ingen av de här tidningarna riktar sig till bönder, utan till teknik- och motornördar i allmänhet som fastnat för traktorer i synnerhet. Om en och annan cowboy-bonde läser, blir det i så fall Traktor Power. Traktor har fokus på veteraner. Här har man traktor för att det är kul, för att man njuter av det. Det är en hobby. Inte en fabriksny maskin så långt ögat når. Traktor Power har en bredare mix med gamla och nya traktorer samt lite tractor pulling.

Traktor har i stort helt okej tidningsmakeri rakt igenom. Tilltalet är okonstlat och rakt på. Bildvalet är fokuserat på kvantitet med bibehållen kontrastverkan mellan stort och smått, närbilder och i miljö. Så gott som all text i tidningen är möjlig att läsa ur typografisk synvinkel, även om det halvfeta har fått breda ut sig lite i mesta laget. Traktor har en genomgående hygglig nivå på allt material.

Tractor Power däremot varierar från hafsig till fantastisk. Det är Vilda västern-typografi, gnuggis- vinjetter, överpedagogiska beskrivningspilar (»Kolla grillen!«) och talspråkstilltal i rubriker som »Jääh, det är vårbruk!«. Det rister och hoppar, det skaver och ryter. Det är tidningsmakeri med slägga och gaffatejp. Så har det varit med tidningen sedan start. Inte enligt boken, men en SÅ mycket mer spännande tidning än Traktor. Dock kan jag tänka mig att en stor del av målgruppen i längden kommer att välja Traktor tack vare läsbarhet, förutsägbarhet och trevlighet.

Traktor Power utnyttjar fullt ut det faktum att varenda läsare har en digitalkamera i fickan, tidningen är (ursäkta ordvalet) gödslad med läsarbilder. Traktor Power har en riktig paradavdelning: »Läsarnas partybilder«. Läsargenererat innehåll i ett nötskal. Man tar ut sin maskin i skogen och kör fast den i dy eller annat valfritt hinder. Helst på pin kiv. Sen tar man bilder och skickar in till tidningen, redaktionen tryfferar med glada tillrop. Alla som jobbar med tidningar (alla kategorier) borde titta på »Läsarnas partybilder« i Traktor Power och ställa sig frågan: Hur kan vi göra det här i vår tidning?

Traktor Power har ett riktigt trevligt test där två traktorer mäts mot varandra. Bra upplägg, bildmässigt och pedagogiskt. Högt läsvärde. Jämförelsetabellen som avslutar testet innehåller 115 traktor-ikoner, behöver jag nämna att det har gått en bra bit över gränsen? Tack, jag HAR förstått att det handlar om traktorer.

Traktor kommer från ett anrikt motorförlag, Albinsson & Sjöberg i Karlskrona. Där har man gjort motortidningar i 35 år och vet hur det funkar. Kanske lite för väl. Men det är ändå helt rätt att välja ett lugnare och tryggare Göran-tilltal för att kontrastera mot det gapiga och vulgära (men ack så charmiga) Jörgen-tilltalet i Traktor Power.

Vinnare? Tja, är du en Göran eller en Jörgen?

I dag 8 mars 2008 kommer VLT i Västerås och NA i Örebro med en ny, gemensam bilaga kallad Latte. Både själva namnet och det att starta ett helgmagasin känns väldigt 2001.

Det här är ett skrytprojekt. Tillsammans har VLT och NA kraftsamlat och startat ett habilt helgmagasin. Man har lyft fram sina stjärnor, druckit champagne och dunkat varandra i ryggen. Och jag kan gratulera till en jättefin bilaga. Men allvarligt talat, var det verkligen det här ni behövde?

Latte riktar sig klockrent till en specifik grupp (läsande!) läsare: Kulturkonsumerande kvinnor någonstans mellan 43 och »man frågar inte efter åldern«. Detta är alltså ett försök att ytterligare befästa den solida relationen mellan ovan nämnda kvinnor och deras morgontidning? Snacka om att slå in en öppen dörr.

Formen är proffsig – kan redaktionen göra så här bra form? Nej, det behövs en konsult. I det här fallet dansken Ole Munk, han är ett säkert kort och har skapat en fin grundform. Dock har han misslyckats eftersom formen bitvis är för alltför svår att hantera för redigerarna. Sorry, men ni hamnar på hal is en del gånger.

Det lokalredaktionerna har är fotografer! Och här får de visa upp sig. Per »Knota« Knutsson och Kicki Nilsson på NA och Jonas Bilberg, frilans för VLT: Äntligen får era bilder synas ordentligt. Grattis!

VLT har en sida på webben om Latte. Kolla in deras bildspel med behaglig toning och prydlig bildtext. Missa inte heller kommentarsdelen, de flesta läsare är inte nådiga i sin kritik av bilagan. NA har inget om Latte på sin webb. I papperstidningarna finns inga spår av den digitala utvecklingen. Som läsare uppmanas jag att kontakta redaktionen med tankar om tidningen – per telefon! Men hörni, allvarligt talat? Inte ens VLT som har en bra kommentarsfunktion på webben puffar för den i papperstidningen. Obegripligt.

Packningsgraden är föga imponerande 6,5/32 = 20 procent. En dyr affär förmodar jag med tanke på det ambitösa redaktionella arbetet. Det är en kvalificerad gissning att de flesta annonsörer bara flyttat från en plats i tidningen till en annan.

Strukturen är välbalanserad och det finns utrymme för läsning i texterna. Bravo! Ni kan förresten stryka ett antal vinjett-namn, att det står »Reportaget« överst på sidan tillför inget. Det gäller även Enkäten, Välkommen, Intervjun, Porträtt och antagligen några till.

De båda editionerna har 9 sidor lokalt material. En liten duell i kortform:

• Omslagen är båda riktigt bra. NA har en bra bildidé men VLT vinner på värme och kontakt.
• Välkommen-sidan är inte mycket att bråka om, båda har fått fram bra frontnamn. VLT vinner på målfoto med en bättre balanserad sida.
• På sidan 4 intervju med lokal kändis. VLT har en lokal musik- och revyartist, NA har en programledare från SVT som delvis bor i Örebro. En har åldern 43 år, en åldern »tillräcklig«. Klockrent i målgruppen. Men hur lång är redaktionens lista över potentiella intervjupersoner? Den enda lösningen är att byta ut avdelningen före årsskiftet. Vinnare: VLT tack vare bättre lokal vinkel.
• Under vinjetten »Vardagslyx« har VLT ett grafiskt haveri medan NA nöjer sig med förbryllande plotter. Vinnare: NA tack vare en bra bild.
• På sidan 26 är VLT solklar vinnare på avdelningen »Reportaget«. Rubriken »Galna mäns fruar« och intervju med tre kvinnor som lever med Västerås mest omskrivna män. Förutom att det känns väldigt 1950-tal och graverande chauvinistiskt att intervjua kvinnor i egenskap av äkta hälft till en känd och framgångsrik man så är det riktigt kul. NA hamnar på efterkälken med rubriken »Alla kan vara i hatten« och ett fåfängt försök att övertyga läsarna att det är ok att bära hatt. Vinnare: VLT.
• Modesidan på sidan 28 är obegripligt nog lokalt producerad, men saknar lokal vinkel (även om produkterna säkert är hämtade från lokala butiker. Men handen på hjärtat – hur lokalt är det med Indiska, Din sko och H&M?). Slöseri med redaktionella resurser. Vinnare: NA med en tät och kontrastrik sida.
• Sista vinjetten »Slutligen« är svag i båda tidningarna och borde inte vara lokal, gör något gemensamt som funkar i stället. Vinnare: Ingen.
• Vinnare: VLT, men det var på håret.

2008-02-27: Journalisten ska göra om och efterfrågar synpunker. Här kommer några oombedda råd och förmaningar till tf chefredaktör Kristian Alm:

Formen är gammal, nästan tio år vid det här laget. Den gjordes av Lotta Ek på Magazine hösten 1998. Man får nog säga att formen har hållit väl. Tidningen var en av de första som valde en mycket strukturerad form med uppgift att styra det redaktionella arbetet. Samma mix och struktur utgåva efter utgåva. En utmärkt idé som redaktionen inte orkade leva med utan utgåva för utgåva kämpade för att ta sig ur. Främst genom att på känt manér leverera texter av mellanlängd inklämda på alltför litet utrymme. Lotta Ek är i dag AD på DN och säger så här om formen: »Redaktionen har hållit sig förbluffande väl till grunddesignen. Porträttet och stora jobbet ser i princip ut som då. Och det mesta av det andra också faktiskt.«

Där är ett av tidningens problem idag. För mycket material på för lite utrymme. Dra ner mängden material med sådär 10 procent så blir tidningen bättre i en handvändning. Mitt råd är att skapa en ny redaktionell struktur som tål att upprepas om och om igen. Undvik att göra en massa uppfinningar, det är egentligen en onödig ansträngning. Överraska med innehållet i stället för med formen.

Självklart ska ni satsa ordentligt på papperstidningen, trots undergångsprofetiorna om mediets snara död. Pappersmedia är på nedgång, så är det bara. Förr eller senare kommer det att marginaliseras. Men det är långt kvar. För alla som jobbar med pappersmedier är det bara att bita ihop. Det blir inte mycket av upplagerekord framöver, utan normalläget kommer att vara en stadig nedgång. Men jag är övertygad om att många under lång tid framöver kommer att fortsätta tjäna pengar på pappersmedier, och det är väl ändå det som räknas.

I artikeln heter det att »Layouten ska varsamt fräschas upp för att ge större möjlighet till variation och kopplingar mellan papper och webb«. Själva grundformen är det väl egentligen inga större fel på, förutom att den börjar kännas lite sliten och har fått ta en del törnar på grund av justeringar och uppfinningar under åren. Å andra sidan kan man fråga sig om det finns någon anledning att behålla speciellt mycket av den. Behåll loggan och bygg formen utifrån den.

Det som verkligen behöver göras om är tidningens webb. Den är dock alldeles ny. På tok för gles och anonym. Jag vågar sätta en hundring på att följande replik kommer att höras under omgörningsarbetet: »Nu har vi ju en ny webb, vi kan väl göra om papperstidningen så att den ser likadan ut?«. Det är då, Kristian, som du ska osäkra din revolver.

Ni pratar om att skapa möjlighet för kopplingar mellan webb och papper. Er webb har ett fel som den delar med de allra flesta tidningswebbar idag: det är ett försök att göra papperstidning på skärmen, utan papperstidningens variationsmöjligheter. Samma innehåll, ny distributionskanal. Jag tror inte att det handlar så mycket om vilka kopplingar ni gör mellan papper och webb, utan vilka de publicistiska idéerna ska vara som styr de olika kanalerna. Använd er kompetens som redaktion för att hjälpa mig att hitta intressanta saker på webben, nöj er inte med att publicera egna nyheter och återpublicera det ni haft i papperstidningen.

Transparens: Under en kort tid redigerade jag på Hallands Nyheter när Kristian Alm var chefredaktör där. Inte en enda gång kom han med oombedda råd eller förmaningar.