• Loggan har fått sig en rejäl ansiktslyftning med kraftigt ökad kontrast i typografin. Visuellt påminner den nu mer om en Bodoni. Känslan är betydligt mer modern och kombinerar pondus med elegans. OCH ingen normal läsare ser rimligen någon större skilland. I annonsvalutans rikslikare, varumärkesmätningen Orvesto, kommer tidningen inte att lida det minsta av sitt byte av logotyp. Det är min gissning.
• Nya presentationsformer har tillkommit som förstärker känslan av Fokus som både en påse smågodis OCH traditionsenligt smörgåsbord. Det går alldeles utmärkt att blädderläsa och få några småsaker här och där. Nya kortformen »Plötsligt händer det« med tre kortisar är en omedelbar favorit.
• Ett nytt smalspaltsystem möjliggör korta sidotexter.
• Dock har man gjort ett misstag i denna omgörning. Tidigare hade Fokus ett system för redigeringen där man placerade text och bild på en sida. Sedan drog man upp storleken på bilden tills texten precis fyllde ut sidan. Ett råbarkat sätt att behandla materialet. Vågat och egensinnigt. I Sverige ovanligt. Nu verkar man ha fått inordna sig i den john barkska gridvurmen och allt material, text som bild, fyller ut sitt tilldelade utrymme, varken mer eller mindre. Det innebär i praktiken att alla texter kan bli föremål för kortning. Om det inte är så att man samtidigt infört ett planeringsystem där skribenten skriver texten med en på förhand given textlängd som styrning. Jag hoppas på det senare, för texterna i Fokus är oerhört svårkortade.
• Överlag anser jag att bilder ska vara journalistik, och i linje med det gillar jag inte när man inför bilder utan bildtext. Men jag ska ge det där lite tid, kanske är det dags att ändra uppfattning.
• På det hela taget ett mönsterexempel på en välmotiverad omgörning.
• Fokus AD Ebba Bonde står bakom formen.
• Andra som skriver: Medievärlden, Dagens Media, Resumé.
• (Och så en disclaimer: Jag har inte varit inblandad i denna omgörning och försöker inte på något sätt ta åt mig äran).

Inget illa ment med den liknelsen. Per Morberg är populär och hans kokböcker säljer i hundratusental. I magasinet framställs han som en IKON. Per stryker håret bakom örat. Per funderar. Per håller den brutna bössan över axeln, ledigt. Per misslyckas med att se oberörd ut, i linne. Så fortsätter det. Jag räknar till 18 bilder av Per Morberg i magasin Morberg (inklusive bokomslag).

Och det är ju så härligt! Jag älskar extravaganta personligheter som klarar av att bära upp sin kaxiga attityd. Och det klarar han!

Några reflektioner:

• Magasinet är helgjutet redan från början. Konceptet sitter.
• Sponsorer. Magasinet ”presenteras” i samarbete med Bibendum, Garmin, Philipson Söderberg samt Hackman. Knappast vanligt på den svenska magasinsmarknaden?
• Advertorials. Vinskolan presenteras i samarbete med Philipson Söderberg.
• Den grafiska formen är välgjord, balanserad och passar väl för innehållet. Det är Johan Blomgren som ligger bakom. Han har stått på tillväxt några år och blev välförtjänt utsedd till årets AD hösten 2010. På många håll uppnår typografin rent Per Boströmsk perfektion, och gridden är ibland sådär härligt Real Simpelskt stram.
• Dock: Formen är på Johan Blomgrenskt manér belamrad med grafiska element i stället för att i högre grad använda luft, kontrastverkan och pregnans. Synd.
• Produkten utmärkt. Formatet, seglaminering, inlaga. Magasinet är skön att hålla i, skön att bläddra i.
• Frågan är om annonsörerna har några pengar? Annonsernas visuella nivå tyder på annat. Det finns en del annonser som riktigt drar ner magasinet som helhet. Detta är för övrigt en av de saker som gör ”internationella” magasin så eleganta: Det förekommer nästan inga skräpiga annonser.
• Omslagsbilden är ikonisk. Det är Andreas Lind som tagit den, bra där! (han har för övrigt också tagit bilderna på mig på min sajt).
• Att Per Morberg själv är så dominerande i magasinet får man anta tonas ner efter hand, det är inget att yvas över.
• Enligt redaktionsrutan är konceptet framtaget av Spoon Lab och Per Boström Design. Jag ska försöka återkomma till detta.

Vågar man sig på några förslag?

• Låt jobben ta plats. Jag vill ha ordentlig läsning, inte småjobb staplade på varandra.
• Dra ännu mer på det excentriska. In med mer av slott och herresäten. Kanske karismatiska historiska personer. Mer galenskap, mindre trender och prylar (även om det också behövs för annonsörerna, så klart).
• Se upp med sponsorsamarbetena i det redaktionella, jag vill inte att det ska bli en kundtidning.

Transparens: Jag är (hittills) på god fot med Per Boström, Johan Blomgren och Andreas Lind.

Finansliv har alltså två papperseditioner. En som går till medlemmarna i FTF och Finansförbundet. En som går till övriga som köper lösnummer (distribution på Interpress) eller prenumererar. Vad jag vet är detta unikt i Sverige (möjligen kan det finnas en motsvarighet i tidningen Chef, någon som vet?).

Så här sade Unn: Problemet är att medlemmarna kallar den för ”fackförbundstidningen”. Underförstått att medlemmarna inte säljer in tidningen till kolleger i branschen som skulle kunna bli prenumeranter. Inte så konstigt, skulle det visa sig.

Analys:

• Editionerna har en gemensam start, och ett gemensamt slut. I medlems-editionen finns det ett block på 16 sidor inskjutet mot slutet (före de sista 16 sidorna). Den har också en tagline på omslaget: ”Till dig som är medlem i Finansförbundet eller FTF”. Den lösnummerförsålda editionen har i stället en streckkod.
• Det redaktionella materialet på medlemssidorna är alldeles utmärkt! Troligen ett av de bästa exemplen på medlemsmaterial i svensk organisationspress. Väl berättade jobb både textmässigt och visuellt, med tydliga vinklar och aptitligt bildmaterial. Medlemssidorna verkar inte vara styrda av någon kommunikationsavdelning, utan redaktionen tycks framställa dem enligt samma självständiga principer som resten av tidningen. Gott så långt.
• Det märkliga är att medlemssidorna är helt maskerade i inlagan. Som läsare förstår man inte vad som är den ”vanliga” tidningen och vad som är separat riktat till medlemmar. Medlemssidorna ligger visserligen under vinjetten ”På din sida”, men det finns ingen information om att sidorna är medlemsinformation eller att sidorna är unika i medlemsexen av tidningen.
• Som läsare av medlemseditionen förstår jag inte att det finns en annan edition, att prenumeranter och lösnummerköpare får en delvis annorlunda tidning.

Här, i ett av organisationspressens absoluta flaggskepp, anar man något som finns latent  här och där i branschen. Man vill inte riktigt vara en medlemstidning. Man vill vara en ”riktig” tidning (vad det nu skulle vara).

Kom igen nu, fram med självförtroendet! Sälj in medlemssidorna till läsarna, medlemmarna. Sälj in medlemskapet till medlemmarna. Utgå från att de VILL vara medlemmar i facket!

PS. Finansliv kom med sin första utgåva 2010. Den ges ut av ett bolag som ägs av fackförbunden FTF och Finansförbundet. Tidningen ersätter förbundens tidigare tidningar som hette Försäkring & Finans respektive Finansvärlden.

Men hur har man egentligen tänkt? Används (det numera exotiska) formatet fullt ut? Nej, snarare är det tabloid-layouter som har »dragits upp« till broadsheet. Lite som en väldigt liten man på en alltför stor stol, för att travestera en av bilagans bilder. Formatet är bara en gimmick. Synd.

För att vara riktigt krass: Den här sortens program skulle passat bättre som tabloid, eller varför inte halv tabloid.

I övrigt finns det mycket gott att säga om exempelvis typografin – Pompe Hedengrens säkra formkänsla har lämnat tydliga avtryck.

Med hjälp av min tidningsgenomgång får du en konstruktiv analys av din tidning. Fokus ligger på form och på tidningsmakeri – layout, redigering och bildarbete.

Genomgången börjar med en kort workshop med redaktionens reflektioner om bra och mindre bra med tidningen. Sedan fördjupar, förtydligar och förklarar jag genom att lyfta fram, konkretisera och problematisera. Styrkan i mitt sätt att  göra designanalyser numera ligger i att jag synliggör tidningens problem genom några få (ofta 7 till 10) kärnfulla problembeskrivningar (som var och en kan ha flera orsaker eller resultat). Lätt att förstå och ta till sig, ingen risk att huvudbudskapet går förlorat i en flod av detaljer. Redovisningen tar totalt  2 till 3 timmar beroende på gruppens storlek. Ni får en pdf som dokumentation av min analys.

Tjänsten är lämplig både som löpande utvärdering och som startpunkt för ett förändringsarbete.

Referenser:
TCO-tidningen, Erling Forsman
Tandläkartidningen, Christina Mörk
Hotellrevyn, Susanna Lundell
SLA-Bladet, Katarina Novák
Fysioterapi, Lois Steen Vivanco
Vagabond, Tobias Larsson
Entreprenör, Nicklas Mattsson
Språktidningen, Patrik Hadenius
Trä & Möbelforum, Susanne Rudenstam
Svensk Idrott, Pär Ånell
Naturvetare, Lars-Erik Liljebäck
Häst & Ryttare, Anna af Sillén
Råd & Rön, Carina Lundgren (I samarbete med designbyrån Kate)
Polistidningen, Ylva Norberg
Skogen, Bengt Ek

Sammantaget har jag genomfört fler än 50 designanalyser av tidningar och magasin (varav ca 30 under min tid på A4).

Mejla morten@postrup.se om du behöver kontaktuppgifter till referenserna.

Det här är en grundlig genomgång av tidningsmakeriet som jag gör tillsammans med tidningsformgivaren Pär Ek.

I ett nötskal:

• En seriös analys av design, layout, redigering och bildarbete.
• Förslag på förbättringar.
• Förpackat på ett trevligt och lättsamt sätt.

Samla redaktionen under två timmar för en rejäl genomkörare av era brister. Tjugo stycken, en i taget.

1. Vi visar exempel på det du bör åtgärda, avfotograferat ur er tidning.
2. Vi förklarar vad som är fel och varför.
3. Vi tipsar om hur du med enkla medel kan undvika felet framöver.

Du får:

• Konkreta tips för hur du med enkla medel kan göra en bättre tidning.
• Vatten på din kvarn! Mycket av det vi säger har du haft på känn utan att riktigt kunna formulera.
• Förhoppningsvis många instämmande hummanden, nickningar och skratt.
• En stärkt vi-känsla på redaktionen.
• En både kul och nyttig lektion om tidningsdesign i allmänhet och er tidning i synnerhet.
• En cd med vår presentation som pdf för att kunna gå tillbaka till vad vi sa.

Inför redovisningen ser vi över:

Redigering, textlängder, ingångar, bildmotiv, kontrastverkan, tempoväxling, täthet, typografi, layout, format, tilltal, kontakt, materialmängd, läsbeslut, kortformer, vinjetter och avdelningar.

Snabba fakta:

• Pris: 20 000 kronor plus moms.
• Redovisning: Genomgång på två timmar.
• Dokumentation: Presentation på cd.
• Ort: Priset gäller vid redovisning i Stockholm.

Vi granskar din tidning:

Morten Postrup, tidningskonsult, morten@postrup.se samt Pär Ek, tidningsformgivare, par@ekgrafiskform.se.

PS. Boka in oss som en utbildning eller som ett nyttigt och givande moment på er redaktionskonferens eller kickoff!

Genomgången var både rak och konstruktiv, de drog sig inte för att uttrycka sina invändningar. Tipsen var ett bra avstamp för vår fortsatta process.
Magnus Stenberg, Sändaren

Morten och Pärs analys gav oss viktiga ledtrådar och ett bra underlag i utvecklingsarbetet.
Marja Koivisto, LO

Oroande:

1. Satsningar på användarskapat innehåll drivs av de webbansvariga, inte av företagsledningen. Det tyder på att ledningen inte har tillräcklig kunskap om fenomenet. Behöver åtgärdas.
2. Ansvariga utgivare anser att läsarna saknar tillräcklig kunskap om juridiska och etiska krav som kan ställas på dem när de medverkar. No shit! Delvis förändras logiken när lekmän publicerar i stället för journalister, delvis handlar det om utbildning/folkbildning. Tidningarna bör bidra till att vanligt folk får en vettig bild av de etiska dilemman man ställs inför som publicist – även som lekman. Plus att man får acceptera att läsarna inte har samma professionaliserade syn på sitt skrivande.
3. Allt fler redaktioner köper moderering externt. Bra att inte belasta de egna redaktionella resurserna i onödan. Samtidigt gäller det ju att använda det användarskapade innehållet som utgångspunkt för det egna redaktionella innehållet. Användarnas innehåll måste bli en del av helheten, inte något som ligger vid sidan om. Särskilt om man ser till den redaktionella processen. (Det behöver väl inte tilläggas att detta givetvis är problemetiskt, men ändå mer av en möjlighet än ett hot om det hanteras rätt).
4. Läsarnas medverkan anses uppfattas som något negativt på redaktionerna. Horribelt! Samtidigt får man vara ödmjuk inför att de flesta människor hatar förändring. Men här gäller det att nöta. Journalister går i bräschen för att stävja xenofobin i samhället och borde tillämpa samma princip i förhållande till sina egna läsare.
5. Den redaktionella strukturen med konkurrens mellan pappers- och nätredaktioner är ett strukturellt hinder mot att arbeta med läsarskapat innehåll. Är det verkligen så här?! Jag känner inte igen det.

Lovande:

1. Det finns en stark tro på att den användarskapade innehållet ska leda till att läsarna blir mer lojala, att de blir fler och att det leder till högre lönsamhet.
2. Det användarskapade innehållet anses stärka tidningens varumärke, även om det finns röster som anser att varumärket försvagas (man får anta beroende på att sådant innehåll är mindre kvalificerat).
3. Innehåll skapat av användare ses (fegt: ibland) av journalister som ett hot mot den egna yrkesrollen. Bra. Tid till eftertanke. Vad är det egentligen att vara journalist, och vad är det läsarna precis lika väl kan göra på egen hand?
4. Ju yngre läsare, desto mer benägen att bidra.
5. Rapporten refererar en studie som visar att publiken inte alls är så intresserad av att delta som redaktionerna tror, vilket kommenteras med att redaktionerna borde ta reda på vilket innehåll läsarna vill bidra med och erbjuda tjänster anpassade efter det. Just så!

Rapportens resultat baseras på enkätundersökningar med ansvariga utgivare och webbansvariga på svenska nyhetstidningar.
Rapporten finns här:
http://www.dagspresskollegiet.jmg.gu.se/hem/09-04-15_ar56_anvandarskapa_innehall.html

Ni gör fina kläder, jag skriver det här i all välmening. Nyss var jag inne på er sajt http://www.oscarjacobson.com/ via en annons på modesajten Manolo.

Bannern på manolo.se drar ögonen till sig genom rörelse och genom att flera bilder visas efter varandra. Bra! Sajten är lagom cool och den ligger helt okej i linje med det ni vill uppnå. Musiken är lite 2001, men det är nog er målgrupp också – så det må vara hänt. Bildspelen med inslag av video funkar bra, det känns dynamiskt och på, man dras med! Navigationen är intuitiv och tillvaratar digitala möjligheter på ett bra sätt. Grattis!

MEN!

• Jag får inte reda på vad kläderna kostar.
• Det saknas möjlighet att köpa direkt. Jag blir inspirerad, jag är i köpläge, jag hade köpt den där kavajen direkt! Ni missar affärer!
• Funktionen »Merchandise online« är ett extranät med inloggning. Det finns inga förklaringar, ingen berättelse om vem funktionen är till för. Men ett är säkert: Jag är inte med. Jag är utanför.
• Samma sak med mediabanken. Ska jag behöva ringa er växel och bevisa att jag är från en tidningsredaktion för att få tillgång till bilder? Jag hade gärna illustrerat det här inlägget med någon snygg sak ur kollektionen.
• Det saknas stöd för att återposta innehåll på bloggar och sociala sajter. Jag hade velat tipsa om plagg här med bild och en länk, men det går inte. Släpp innehållet till era kunder, de som äger varumärket!
• Kontaktuppgifter via formulär eller mejl saknas. Varför ska jag behöva ringa er? Eller skicka snigelpost?
• Jag gissar er invändning: »Sajten riktar sig till branschen och till återförsäljare, det är inte meningen att kreti och pleti ska in där i onödan«. Ni måste förstå att köpbesluten inte sker i butiken med plagget i hand. De grundas när jag ser er annons, googlar, följer en länk.
• Om ni ska kunna bli yngre måste ni börja med att växa upp. Lycka till!

Som tack för de här ovärderliga råden kan ni buda över en sån där gudomligt snygg rutig kavaj. Storlek 48 blir bra: Morten Postrup, Surbrunnsgatan 26, Stockholm.

Sverige har sedan en tid hela två tidningar som helt och hållet är hängivna åt traktorer. Det är förstås mycket glädjande. Öppet mål för ett oberoende lästest som härmed presenteras.

Jag kör sammanfattningen redan nu. Traktor är en Göran, Traktor Power är en Jörgen. Ni fattar, va?

Ingen av de här tidningarna riktar sig till bönder, utan till teknik- och motornördar i allmänhet som fastnat för traktorer i synnerhet. Om en och annan cowboy-bonde läser, blir det i så fall Traktor Power. Traktor har fokus på veteraner. Här har man traktor för att det är kul, för att man njuter av det. Det är en hobby. Inte en fabriksny maskin så långt ögat når. Traktor Power har en bredare mix med gamla och nya traktorer samt lite tractor pulling.

Traktor har i stort helt okej tidningsmakeri rakt igenom. Tilltalet är okonstlat och rakt på. Bildvalet är fokuserat på kvantitet med bibehållen kontrastverkan mellan stort och smått, närbilder och i miljö. Så gott som all text i tidningen är möjlig att läsa ur typografisk synvinkel, även om det halvfeta har fått breda ut sig lite i mesta laget. Traktor har en genomgående hygglig nivå på allt material.

Tractor Power däremot varierar från hafsig till fantastisk. Det är Vilda västern-typografi, gnuggis- vinjetter, överpedagogiska beskrivningspilar (»Kolla grillen!«) och talspråkstilltal i rubriker som »Jääh, det är vårbruk!«. Det rister och hoppar, det skaver och ryter. Det är tidningsmakeri med slägga och gaffatejp. Så har det varit med tidningen sedan start. Inte enligt boken, men en SÅ mycket mer spännande tidning än Traktor. Dock kan jag tänka mig att en stor del av målgruppen i längden kommer att välja Traktor tack vare läsbarhet, förutsägbarhet och trevlighet.

Traktor Power utnyttjar fullt ut det faktum att varenda läsare har en digitalkamera i fickan, tidningen är (ursäkta ordvalet) gödslad med läsarbilder. Traktor Power har en riktig paradavdelning: »Läsarnas partybilder«. Läsargenererat innehåll i ett nötskal. Man tar ut sin maskin i skogen och kör fast den i dy eller annat valfritt hinder. Helst på pin kiv. Sen tar man bilder och skickar in till tidningen, redaktionen tryfferar med glada tillrop. Alla som jobbar med tidningar (alla kategorier) borde titta på »Läsarnas partybilder« i Traktor Power och ställa sig frågan: Hur kan vi göra det här i vår tidning?

Traktor Power har ett riktigt trevligt test där två traktorer mäts mot varandra. Bra upplägg, bildmässigt och pedagogiskt. Högt läsvärde. Jämförelsetabellen som avslutar testet innehåller 115 traktor-ikoner, behöver jag nämna att det har gått en bra bit över gränsen? Tack, jag HAR förstått att det handlar om traktorer.

Traktor kommer från ett anrikt motorförlag, Albinsson & Sjöberg i Karlskrona. Där har man gjort motortidningar i 35 år och vet hur det funkar. Kanske lite för väl. Men det är ändå helt rätt att välja ett lugnare och tryggare Göran-tilltal för att kontrastera mot det gapiga och vulgära (men ack så charmiga) Jörgen-tilltalet i Traktor Power.

Vinnare? Tja, är du en Göran eller en Jörgen?