Barbro Engman:

• När en tidning har funnits under en lång tid går resonemangen om vad man ska ha den till förlorade (Underförstått: då och då behöver man se över tidningens syften).
• Det var ett smärtfritt beslut att Hem & Hyra skulle vara journalistisk och självständig. Diskussionerna uppstod först när den den första utgåvan kom ut.
• Tidningen måste vara trovärdig, och för trovärdigheten krävs att den är självständig. Sedan tidningen startades har hon blivit ytterligare stärkt i den uppfattningen.
• Det betyder mycket för organisationen att man vet att det man gör kan bli granskat av tidnignen. Det är en helt annan sak att bli utsatt för revisorerna på Ernst & Young. (Underförstått: man vill ogärna framstå i ofördelaktig dager i tidningen).
• Uppslutningen kring tidningen har varit enormt stor, det är en populär tidning bland medlemmarna.
• Barbro Engman är övertygad om att organisationen förlorat på att ha ett »reklamblad«.
• Hon har sett som sin uppgift att försvara beslutet om en självständig tidning: Så här resonerade vi med beslutet, så här blev det, och det är bra (underförstått: en del skriverier som alla kanske inte gillar är positiva om man ser till helheten).

Susanna Skarrie:

• Det är oerhört viktigt att ha en grundlig bild av läsarna.
• Tidningen gör årligen dels Orvestokörningar och dels en läsvärdesmätning. Vid två tillfällen har man gjort trafikmätningar som ger en tydlig bild av vad det är läsarna egentligen läser, och hur det skiljer sig i förhållande till vad de uppger att de vill läsa om. Det kan finnas stora diskrepanser, exempelvis anger få att de vill läsa om kändisar, men när tidningen skriver om kändisar blir det oerhört läst.
• Nyttan för läsarna är det enda övergripande syftet med tidningen. Det kan i överförd bemärkelse betyda att man skriver om saker som det lönar sig att veta, eller att tidningen bidrar till att få upp bostadspolitiska frågor på agendan i andra tidningar (Man kan fråga sig om det verkligen är att betrakta som nytta för läsarna, risken är att man tunnar ut begreppet nytta. Det handlar snarare om påverkansarbete eller PR, fast med redaktionella medel).
• Det är viktigt att förhålla sig till ägaren som till andra källor, att man inte skaffar sig information (exempelvis på styrelsemöten och likande) som man inte kan använda sig av i tidningen.

Unn Edberg har tidigare jobbat på Metro, varit chefredaktör på Civilekonomen, redaktionschef på Chef och senast vice vd på A4. Jag har själv haft Unn som kund när jag och Åsa Widén (vi var båda på A4) gjorde om Civilekonomen.

Uppdatering 2010-04-06: Nu är det klart att tidningen ska heta Finansliv.

Men hur har man egentligen tänkt? Används (det numera exotiska) formatet fullt ut? Nej, snarare är det tabloid-layouter som har »dragits upp« till broadsheet. Lite som en väldigt liten man på en alltför stor stol, för att travestera en av bilagans bilder. Formatet är bara en gimmick. Synd.

För att vara riktigt krass: Den här sortens program skulle passat bättre som tabloid, eller varför inte halv tabloid.

I övrigt finns det mycket gott att säga om exempelvis typografin – Pompe Hedengrens säkra formkänsla har lämnat tydliga avtryck.

Förbundsordförande Metta Fjelkner säger att vi lever i en ny tid, och därför måste vi kommunicera på ett nytt sätt. Det är förstås snömos.

Det är olyckligt för organisationerna att de anammar ett synsätt från näringslivet: Alla måste tala med en röst. Den redaktionellt självständiga organisationstidningen, som Skolvärlden hittills varit ett exempel på, är ett smörjmedel som driver på idéutvecklingen i organisationen.

Det finns ingen anledning för organisationerna att försvaga sin journalistiska bevakning bara för att så sker inom kommersiella medier. Tvärtom. Om man dristar sig till att anta att journalistiken i allmänhet kommer att försvagas framöver (sämre ekonomi för tidningshusen, svåra strukturomvandlingar, annonsintäkter som sviktar och flyttar) så blir organisationstidningarnas till stor del medlemsfinansierade journalistik relativt sett starkare. Tyvärr tror jag att det också är en rimlig förutsägelse att fler kommer att följa i Metta Fjelkners spår. Och tyvärr spolar man ut barnet med badvattnet.

Uppdaterat: Skolvärlden ska produceras av Forma.

Äntligen inför Sveriges Tidskrifter kategorin Årets Omgörning i Tidskriftspriset. Pris i kategorin delas ut första gången 20 oktober 2009. Jag sitter i juryn tillsammans med Annina Rabe och Per Olsson.

Oroande:

1. Satsningar på användarskapat innehåll drivs av de webbansvariga, inte av företagsledningen. Det tyder på att ledningen inte har tillräcklig kunskap om fenomenet. Behöver åtgärdas.
2. Ansvariga utgivare anser att läsarna saknar tillräcklig kunskap om juridiska och etiska krav som kan ställas på dem när de medverkar. No shit! Delvis förändras logiken när lekmän publicerar i stället för journalister, delvis handlar det om utbildning/folkbildning. Tidningarna bör bidra till att vanligt folk får en vettig bild av de etiska dilemman man ställs inför som publicist – även som lekman. Plus att man får acceptera att läsarna inte har samma professionaliserade syn på sitt skrivande.
3. Allt fler redaktioner köper moderering externt. Bra att inte belasta de egna redaktionella resurserna i onödan. Samtidigt gäller det ju att använda det användarskapade innehållet som utgångspunkt för det egna redaktionella innehållet. Användarnas innehåll måste bli en del av helheten, inte något som ligger vid sidan om. Särskilt om man ser till den redaktionella processen. (Det behöver väl inte tilläggas att detta givetvis är problemetiskt, men ändå mer av en möjlighet än ett hot om det hanteras rätt).
4. Läsarnas medverkan anses uppfattas som något negativt på redaktionerna. Horribelt! Samtidigt får man vara ödmjuk inför att de flesta människor hatar förändring. Men här gäller det att nöta. Journalister går i bräschen för att stävja xenofobin i samhället och borde tillämpa samma princip i förhållande till sina egna läsare.
5. Den redaktionella strukturen med konkurrens mellan pappers- och nätredaktioner är ett strukturellt hinder mot att arbeta med läsarskapat innehåll. Är det verkligen så här?! Jag känner inte igen det.

Lovande:

1. Det finns en stark tro på att den användarskapade innehållet ska leda till att läsarna blir mer lojala, att de blir fler och att det leder till högre lönsamhet.
2. Det användarskapade innehållet anses stärka tidningens varumärke, även om det finns röster som anser att varumärket försvagas (man får anta beroende på att sådant innehåll är mindre kvalificerat).
3. Innehåll skapat av användare ses (fegt: ibland) av journalister som ett hot mot den egna yrkesrollen. Bra. Tid till eftertanke. Vad är det egentligen att vara journalist, och vad är det läsarna precis lika väl kan göra på egen hand?
4. Ju yngre läsare, desto mer benägen att bidra.
5. Rapporten refererar en studie som visar att publiken inte alls är så intresserad av att delta som redaktionerna tror, vilket kommenteras med att redaktionerna borde ta reda på vilket innehåll läsarna vill bidra med och erbjuda tjänster anpassade efter det. Just så!

Rapportens resultat baseras på enkätundersökningar med ansvariga utgivare och webbansvariga på svenska nyhetstidningar.
Rapporten finns här:
http://www.dagspresskollegiet.jmg.gu.se/hem/09-04-15_ar56_anvandarskapa_innehall.html