Inget illa ment med den liknelsen. Per Morberg är populär och hans kokböcker säljer i hundratusental. I magasinet framställs han som en IKON. Per stryker håret bakom örat. Per funderar. Per håller den brutna bössan över axeln, ledigt. Per misslyckas med att se oberörd ut, i linne. Så fortsätter det. Jag räknar till 18 bilder av Per Morberg i magasin Morberg (inklusive bokomslag).

Och det är ju så härligt! Jag älskar extravaganta personligheter som klarar av att bära upp sin kaxiga attityd. Och det klarar han!

Några reflektioner:

• Magasinet är helgjutet redan från början. Konceptet sitter.
• Sponsorer. Magasinet ”presenteras” i samarbete med Bibendum, Garmin, Philipson Söderberg samt Hackman. Knappast vanligt på den svenska magasinsmarknaden?
• Advertorials. Vinskolan presenteras i samarbete med Philipson Söderberg.
• Den grafiska formen är välgjord, balanserad och passar väl för innehållet. Det är Johan Blomgren som ligger bakom. Han har stått på tillväxt några år och blev välförtjänt utsedd till årets AD hösten 2010. På många håll uppnår typografin rent Per Boströmsk perfektion, och gridden är ibland sådär härligt Real Simpelskt stram.
• Dock: Formen är på Johan Blomgrenskt manér belamrad med grafiska element i stället för att i högre grad använda luft, kontrastverkan och pregnans. Synd.
• Produkten utmärkt. Formatet, seglaminering, inlaga. Magasinet är skön att hålla i, skön att bläddra i.
• Frågan är om annonsörerna har några pengar? Annonsernas visuella nivå tyder på annat. Det finns en del annonser som riktigt drar ner magasinet som helhet. Detta är för övrigt en av de saker som gör ”internationella” magasin så eleganta: Det förekommer nästan inga skräpiga annonser.
• Omslagsbilden är ikonisk. Det är Andreas Lind som tagit den, bra där! (han har för övrigt också tagit bilderna på mig på min sajt).
• Att Per Morberg själv är så dominerande i magasinet får man anta tonas ner efter hand, det är inget att yvas över.
• Enligt redaktionsrutan är konceptet framtaget av Spoon Lab och Per Boström Design. Jag ska försöka återkomma till detta.

Vågar man sig på några förslag?

• Låt jobben ta plats. Jag vill ha ordentlig läsning, inte småjobb staplade på varandra.
• Dra ännu mer på det excentriska. In med mer av slott och herresäten. Kanske karismatiska historiska personer. Mer galenskap, mindre trender och prylar (även om det också behövs för annonsörerna, så klart).
• Se upp med sponsorsamarbetena i det redaktionella, jag vill inte att det ska bli en kundtidning.

Transparens: Jag är (hittills) på god fot med Per Boström, Johan Blomgren och Andreas Lind.

Finansliv har alltså två papperseditioner. En som går till medlemmarna i FTF och Finansförbundet. En som går till övriga som köper lösnummer (distribution på Interpress) eller prenumererar. Vad jag vet är detta unikt i Sverige (möjligen kan det finnas en motsvarighet i tidningen Chef, någon som vet?).

Så här sade Unn: Problemet är att medlemmarna kallar den för ”fackförbundstidningen”. Underförstått att medlemmarna inte säljer in tidningen till kolleger i branschen som skulle kunna bli prenumeranter. Inte så konstigt, skulle det visa sig.

Analys:

• Editionerna har en gemensam start, och ett gemensamt slut. I medlems-editionen finns det ett block på 16 sidor inskjutet mot slutet (före de sista 16 sidorna). Den har också en tagline på omslaget: ”Till dig som är medlem i Finansförbundet eller FTF”. Den lösnummerförsålda editionen har i stället en streckkod.
• Det redaktionella materialet på medlemssidorna är alldeles utmärkt! Troligen ett av de bästa exemplen på medlemsmaterial i svensk organisationspress. Väl berättade jobb både textmässigt och visuellt, med tydliga vinklar och aptitligt bildmaterial. Medlemssidorna verkar inte vara styrda av någon kommunikationsavdelning, utan redaktionen tycks framställa dem enligt samma självständiga principer som resten av tidningen. Gott så långt.
• Det märkliga är att medlemssidorna är helt maskerade i inlagan. Som läsare förstår man inte vad som är den ”vanliga” tidningen och vad som är separat riktat till medlemmar. Medlemssidorna ligger visserligen under vinjetten ”På din sida”, men det finns ingen information om att sidorna är medlemsinformation eller att sidorna är unika i medlemsexen av tidningen.
• Som läsare av medlemseditionen förstår jag inte att det finns en annan edition, att prenumeranter och lösnummerköpare får en delvis annorlunda tidning.

Här, i ett av organisationspressens absoluta flaggskepp, anar man något som finns latent  här och där i branschen. Man vill inte riktigt vara en medlemstidning. Man vill vara en ”riktig” tidning (vad det nu skulle vara).

Kom igen nu, fram med självförtroendet! Sälj in medlemssidorna till läsarna, medlemmarna. Sälj in medlemskapet till medlemmarna. Utgå från att de VILL vara medlemmar i facket!

PS. Finansliv kom med sin första utgåva 2010. Den ges ut av ett bolag som ägs av fackförbunden FTF och Finansförbundet. Tidningen ersätter förbundens tidigare tidningar som hette Försäkring & Finans respektive Finansvärlden.

För er (för oss) finns tidskriften SID. Den är gratis och delas ut på Pressbyrån. Den senaste utgåvan är nummer tre i ordningen och bjuder på ett antal kunniga och djuplodande möten med tidningsmakare från titlar som är de bästa av de bästa. Vi snackar Apartamento, Acne Paper, National Geographic, The Guardian och The New York Review of Books. Intervjun med Robert Silvers på den sistnämnda är den kanske tätaste. Här har vi 81-åringen som var med och startade The New York Review of Books för 47 år sedan. Citat: ”För oss handlar det om att ge varje ämne den komplexitet som det förtjänar”. Leta gärna efter ord som deadline, budget, textlängd eller målgrupp i det citatet.

Även prominenta svenska tidningsmakare finns med såsom Anton Gustavsson på Novell, Joel Persson på Café och Patrik Hadenius på Språktidningen (Och Modern Psykologi. Och Forskning & Framsteg). Läsvärt även där, med en horisont som känns mer hemtam (än exempelvis fotografen från National Geographic som ringer hem och ber att få stanna ett extra halvår på Madagaskar).

Jag brukar använda ett ord som jag inte riktigt vet om det finns. Aspirativ. Något som får mig att se upp till något, som får mig att stålsätta mig, som får mig att vilja göra saker. SID är aspirativ.

PS. SID görs av Aller Custom Publishing, men jag är lite osäker på om det var de som startade den? Vill minnas att det var ett annat gäng bakom den från början. Hur som helst, nummer 3 är skitbra.

Framför allt skriver man snabbt när man randar. Intensivt. Fokuserat.
/ Fredrik Virtanen, @fvirtanten

Randa = ”skriva snabbt, mycket och inte nödvändigtvis engagerat”, skulle jag säga…
/ Olle Lidbom, Vassa Eggen

Att skriva snabbt, utan omskrivningar.
/ Lars Rodvaldr, Oktavilla

Har alltid betraktat randande som ett intensivt, på gränsen till förtvivlat textproducerande strax innan deadline.
/ Sven-Olof Johansson, @svejoh

I min tolkning betyder det att skriva en rutinartikel, en sådan där som inte är särskilt svår att få ihop. Man går helt enkelt in på sitt rum och randar.
/ Ann Lagerström, Vi Läser-startare

Att skriva brödtext i stor hastighet, utan glamour.
/ Andreas Ekström, @andreasekstrom

Anmäl gärna eventuell avvikande eller kompletterande åsikt :-)

PS. Kan det ha något att göra med att det blir randigt i spalterna?

I read the book Change by Design by Tim Brown at IDEO, a great book on the concept of Design Thinking. I won’t review it, but I will give you a few itty bitty glimpses of the core ideas within Design Thinking (according to Tim Brown). This list won’t sustain a full understanding of the concept, but hopefully it’s an ok introduction for those wanting to get aquainted with Design Thinking. These aren’t quotes, so it’s possible I got some of them wrong.

1. Use design to solve big problems. Apply design to things that matter.
2. All innovation should be user centric.
3. See the users not as consumers but as participators.
4. The keys to understanding the user are insight, observation and empathy.
5. Attend to the extreme users (young, old, impaired) to find inspiration for change.
6. Set out to find combinations of the desirable with the feasible and the viable.
7. Innovation is an iterative process.
8. Shift between divergent and convergent thinking. The former to create possibilites, the latter to reduce and make choices.
9. Always find sustainable solutions.
10. Explore many different possibilities. Lots.
11. Make ideas tangible through prototypes such as role-play, improvisation, storyboards, scenarios, customer journeys and service blueprints.
12. Fail early (and go on to find better solutions).
13. Work with a portfolio of incremental and revolutionary innovation. Incremental ideas alone are too easy to copy. Revolutionary projects are bold but seldom reach the market.
14. Combine function with meaning.
15. Use systems thinking. Everything is part of something bigger.
16. Embed design thinking. In the design team, in the boardroom, in the staff, in societies.
17. Create interdisciplinary teams to work on design problems.
18. Thinking like a designer doesn’t mean you have to be a designer.
19. Management should encourage experimentation and allow failure.
20. Innovation thrives within certain constraints (at least set deadlines).

And by the way, you probably should read the book (Amazon / Bokus).

Boken innehåller 125 olika principer för hur människor uppfattar omvärlden, tolkar intryck, sorterar information och reagerar på det vi ser och hör.

Det är en samling som är ovärderlig för att förstå hur design fungerar. Boken kan läsas som en checklista för både planering och genomförande av designprojekt.

Design kan ju ibland bli en fråga för allmänt tyckande, men bokens principer tar alla sin utgångspunkt i vedertagen forskning vilket ger boken ovedersäglig substans (även om det ibland också gör resonemangen något svårtuggade).

Bokens struktur är också tilltalande: Var och en av de 125 principerna får ett uppslag. På vänstersidan en beskrivning i text, på högersidan visualiserade exempel. Lättläst och medryckande, det känns hela tiden som att man lär sig något nytt.

En bok för alla som sysslar med design, designstrategi eller inköp av design.

Efter att ha läst boken »Byt namn och andra sätt att lyckas som journalist« av Anders Rydell och Klas Ekman är det näst intill omöjligt att inte skriva några rader som kommentar. Boken handlar om hur man gör för att få uppmärksamhet, hur man skapar ett personligt varumärke och hur man till sist lyckas som frilansjournalist.

Boken kan med behållning läsa ur en mängd olika perspektiv. På ytan är det en mängd närmast lakoniska råd till den som vill toppa framgången som frilansande journalist. Råden är både användbara och inspirerande, även om flertalet ska tas med en nypa salt. Men den brasklappen är tämligen snarstucken med tanke på att boken som helhet målar upp en värld av möjligheter både när det gäller jobb och när det gäller det personliga varumärket. Författarna påpekar noggrant (och självförhärligande) att de själva inte dragit sig för att bluffa sig fram i karriären, och det är väl på något sätt underförstått att de bluffar sig fram även med boken – många av tipsen kan inte ha täckning i varken egen eller andras erfarenhet utan får snarare ses som ren spekulation. Men relevant spekulation, så den kritiken faller platt.

Boken kan också läsas som en mycket underhållande satir av journalistiken som yrke och det patologiskt personfixerade mediaklimatet. Boken är roligt skriven med små blixtrande språkkarameller här och där (även om de flesta hade mått bra av att redigeras bort). Boken beskriver ett klimat och ett tillstånd för journalistiken och för samhället som är allt annat än smickrande. Fokus ligger på att visa hur en driven och skicklig karriärist utnyttjar detta för egen vinning. Gott nog.

Det finns en amerikansk serie böcker som baseras på konceptet »Guerilla Marketing« – en serie som kompletterats med titlar som »Guerilla Markering for Consultants« och en mängd andra varianter. Böckerna tar sin utgångspunkt i hur man får största möjliga marknadsföringseffekt med goda idéer och drivkraft snarare än med en stor budget. »Byt namn« skulle passa in väl i den serien. »Byt namn« kan läsas som en vägledning i marknadsföring och pr för alla som synas, höras och skapa sig en karriär med medierna som verktyg.

Boken har en egen webb på http://www.bytnamn.se
Köp den på Bokus ]]> http://www.mortenpostrup.com/last-byt-namn-och-andra-satt-att-lyckas-som-journalist/feed/ 0 http://www.mortenpostrup.com/nyhetsbrev-010/ http://www.mortenpostrup.com/nyhetsbrev-010/#comments Wed, 21 Jan 2009 20:14:43 +0000 Morten Postrup http://www.mortenpostrup.com/?p=101 James Surowiecki är ekonomiskribent på The New Yorker, läs hans kärnfulla sammanfattning om krisen för nyhetstidningarna.

Dessutom rekommenderas hans välskrivna men inte alldeles lättlästa bok »The Wisdom of Crowds« som innehåller mycket matnyttigt för dig som funderar över användargenererat innehåll. Läs om boken på Amazon eller köp den på Bokus.