Biblioteksrensning missar målet
Postat av
Morten Postrup
den
Riksdagsbiblioteket har sorterat bort ett antal organisationstidningar, främst fackliga tidskrifter. Det har väckt reaktioner, bland annat protesterar 19 chefredaktörer i en debattartikel. Överbibliotekarien försvarar sig i Journalisten med att riksdagsledamöterna kan ta del av materialet via en mediebevakningstjänst.
Då har man missat något när det gäller tidningars sätt att fungera. En tidning:
- Tvingar till handling. En papperstidning är framfusig. När den hamnar i postfacket måste man göra något med den. Kanske slänga direkt? Normalt bläddrar man i alla fall, eller ögnar på omslaget. Läsaren måste på något sätt ta ställning till tidningen och dess innehåll.
- Gör ett urval. Allt kan inte finnas med i en tidning. En del rensas bort. Därför är allt innehåll i en tidning i någon mån kvalificerat. Hade det inte varit intressant hade det inte kommit med. (Detta är naturligtvis ibland ett rent teoretiskt resonemang).
- Väljer vad som lyfts fram. Vad kommer tidigt? Vad är stort? Vad presenteras med bild? Vad presenteras med grafik eller faktarutor? Det hjälper läsaren att förstå vad som är viktigt.
- Väljer en vinkel. En artikel i en tidning har inte bara ett ämne, utan också en vinkel. Vad är grejen? Varför är det viktigt? Det hjälper läsaren att ta till sig innehållet.
- Har en innehållsmix. Olika typer av innehåll blandas. Tack vare tidningens sätt att presentera sitt innehåll kommer vi i kontakt med saker vi inte visste att vi var intresserade av. Eller visste att vi borde kunna.
- Har en sistasida. Budskapet till läsaren är: Nu har du koll på det viktigaste!