Hoppa till innehåll

Finansliv smyger med medlemsmaterialet, helt i onödan

Postat av den

I dag var Finanslivs chefredaktör Unn Edberg hemma hos mig på lunch (jag är föräldraledig och barnet i fråga sov gott under hela lunchen). Unn erbjöd mig ett ex av tidningen och frågade om jag ville ha förbundsvarianten eller den prenumererade varianten. Båda, så klart! Här ska bloggas!

Finansliv har alltså två papperseditioner. En som går till medlemmarna i FTF och Finansförbundet. En som går till övriga som köper lösnummer (distribution på Interpress) eller prenumererar. Vad jag vet är detta unikt i Sverige (möjligen kan det finnas en motsvarighet i tidningen Chef, någon som vet?).

Så här sade Unn: Problemet är att medlemmarna kallar den för ”fackförbundstidningen”. Underförstått att medlemmarna inte säljer in tidningen till kolleger i branschen som skulle kunna bli prenumeranter. Inte så konstigt, skulle det visa sig.

Analys:

  • Editionerna har en gemensam start, och ett gemensamt slut. I medlems-editionen finns det ett block på 16 sidor inskjutet mot slutet (före de sista 16 sidorna). Den har också en tagline på omslaget: ”Till dig som är medlem i Finansförbundet eller FTF”. Den lösnummerförsålda editionen har i stället en streckkod.
  • Det redaktionella materialet på medlemssidorna är alldeles utmärkt! Troligen ett av de bästa exemplen på medlemsmaterial i svensk organisationspress. Väl berättade jobb både textmässigt och visuellt, med tydliga vinklar och aptitligt bildmaterial. Medlemssidorna verkar inte vara styrda av någon kommunikationsavdelning, utan redaktionen tycks framställa dem enligt samma självständiga principer som resten av tidningen. Gott så långt.
  • Det märkliga är att medlemssidorna är helt maskerade i inlagan. Som läsare förstår man inte vad som är den ”vanliga” tidningen och vad som är separat riktat till medlemmar. Medlemssidorna ligger visserligen under vinjetten ”På din sida”, men det finns ingen information om att sidorna är medlemsinformation eller att sidorna är unika i medlemsexen av tidningen.
  • Som läsare av medlemseditionen förstår jag inte att det finns en annan edition, att prenumeranter och lösnummerköpare får en delvis annorlunda tidning.

Här, i ett av organisationspressens absoluta flaggskepp, anar man något som finns latent  här och där i branschen. Man vill inte riktigt vara en medlemstidning. Man vill vara en ”riktig” tidning (vad det nu skulle vara).

Kom igen nu, fram med självförtroendet! Sälj in medlemssidorna till läsarna, medlemmarna. Sälj in medlemskapet till medlemmarna. Utgå från att de VILL vara medlemmar i facket!

PS. Finansliv kom med sin första utgåva 2010. Den ges ut av ett bolag som ägs av fackförbunden FTF och Finansförbundet. Tidningen ersätter förbundens tidigare tidningar som hette Försäkring & Finans respektive Finansvärlden.

Fler inlägg

Nätverket för redaktionschefer söker nya deltagare

Postat av den

Nu söker jag nya deltagare till mina två nätverk för redaktionschefer på tidskrifter och motsvarande. Min ambition är att skapa välfungerande grupper av proffs som kommit en bra bit i karriären och inte längre självklart kan utvecklas genom kurser eller utbildningar. I nätverken utbyter vi erfarenheter med andra i en liknande situation och hjälps åt …

Uppsala studentkår kör i diket med nedläggning av Ergo

Postat av den

Uppsla studentkårs styrelse planerar att lägga ned sin egen tidning Ergo. Knasigt. Argumenten för beslutet verkar variera. Dels att kårens ekonomi är så körd i botten att beslutet är nödvändigt. Dels att man tycker att tidningen är omöjlig att styra och i stället gör en ”satsning” på kommunikatörer. Vilket i så fall inte är en …

Råd om redaktionsråd

Postat av den

Låt oss vara realistiska. Det är inte lätt att få till ett bra redaktionsråd. Det finns goda exempel – men alltför ofta slutar äventyret i diket. Tyvärr. Och jag vet inte om jag kan bidra med en formel för hur man ska lyckas, däremot kan jag rada upp en hel del fallgropar som man bör …