Låt journalistiken vara jobbig

En våg av indignation går över organisationstidningssverige efter att fackförbundet Visions ledning aviserat förändringar för tidningen med samma namn.

Indignationen, och försvaret för det fria ordet, kommer nästan uteslutande från journalister. Det är väldigt sorgligt. Ungefär som att bara läkare skulle försvara behovet av sjukvård, eller att bara byggnadsarbetare skulle försvara behovet av nya bostäder. Man skulle önska fler röster.

Det är verkligen dags att organisationernas egna företrädare själva börjar försvara sina fria, självständiga, nyfikna och ibland jobbiga chefredaktörer, redaktioner och tidningar. Goda exempel finns, Barbro Engman på Hyresgästföreningen är ett.

Kardinalfelet är förstås att allt färre förstår skillnaden mellan kommunikation och journalistik. I korta ordalag: Kommunikation syftar till att sprida eller odla ett redan befintlig budskap. Journalistik syftar till att söka kunskap, undersöka världen, lyfta fram missförhållanden, driva på utvecklingen, pröva idéer.

Det gör att journalistiken inte alltid stryker medhårs, inte alltid tycker samma sak som organisationen, inte alltid accepterar innehållet i pressmeddelandet som sant, inte alltid enbart ägnar sig åt medlemsnytta. Och det är just det som är själva grejen.