Medlemstidningar – en rik flora
Postat av
Morten Postrup
den
Var idag på ett fullsatt seminarium om medlemstidningar arrangerat av Sveriges Tidskrifter.
- Organisationstidningarna är en väldigt heterogen grupp tidningar, den enda gemensamma nämnaren är att de ägs och ges ut av en organisation. Båtliv har fokus på det kommersiella och säljer annonser för glatta livet. Kopplingen till organisationen är vag, kopplingen till läsarnas intresse är desto större. Kopplingen båtintresse–medlemskap i Svenska Båtunionen–intresse av att läsa tidningen, den är glasklar.
- Scouterna lade ned sina två tidningar och skapade en ny – Scout – som ett verktyg i kommunikationen för ett moderniserat varumärke. Förut skulle tidningen granska och det verkade ju helt befängt, tyckte kommunikationschefen. Tillsammans med Spoon gör de nu en tidning som stärker banden med scouterna – men journalistiken åkte ut med badvattnet. Det kan man ha olika åsikter om, jag säger inte att alla tidningar behöver vara journalistiska. Content Marketing kan vara ett utmärkt verktyg, även för medlemstidningar.
- Lärarförbundet fick ett antal tidningar »på köpet« när respektive organisationer slogs samman till Lärarförbundet på 1990-talet. Sedan dess har man en tradition av en rik flora tidningar vid sidan om huvudtidningen Lärarnas Tidning. Övriga är ämnes- och skolformstidningar, dvs handlar antingen om en viss grupp av ämneslärare eller en viss typ av utbildning. Som medlem får man finna sig i att betala extra på avin för de specialtidningar man hör till. Lite gammaldags och kaxigt, men funkar det så funkar det!
- Sist en inblick i hur det kan vara för en organisationstidning när ägarorganisationen hamnar i blåsväder i andra medier. Susanna Lundell på Kommunalarbetaren är fortfarande mitt uppe i den storm som Aftonbladets granskning givit upphov till. Normalt vill ju ägaren ha en oberoende tidning, men vad händer mitt i drevet?
Genomgående verkar det som att samtliga har hög tilltro till papperstidningen. Och för utgivaren kan man ju förstå att det är så. Frågan är hur länge läsarna/medlemmarna kommer att acceptera att få en papperstidning hem i brevlådan. Kanske kommer de att uppskatta det än mer i takt med att deras övriga läsning blir allt mer digital. Kanske kommer de att tycka att alla former av pappersläsning är daterad och vill avsäga sig sin medlemstidning. Den som lever får se.