Sida lägger ner sin tidning – vad betyder det?
Sidas tidning OmVärlden befaras gå i graven, erfar Journalisten. Åtminstone i sin nuvarande självständiga form.
Ska en myndighet verkligen finansiera journalistik som handlar om myndighetens eget verksamhetsområde? Ger inte det ett trovärdighetsproblem? Det är väl upp till de vanliga medierna att bevaka dessa frågor?
Verkligheten är tyvärr inte så enkel. Även om vi lever i en tid av tidigare osedd kvalitet på journalistiskt bevakning blir det naturligen så att medierna som riktar sig till en bred allmänhet också behöver breda ämnen och breda vinklar. Alltför detaljerad rapportering blir helt enkelt inte kommersiellt gångbar.
Och kan man inte finansiera rapporteringen med annonser? Det vore ju toppen. Men specialiserad journalistik innebär specialiserade annonsörer och det finns en begränsad kommersiell verksamhet. Det är inte fråga om ”gratis pengar” på något sätt.
Tyvärr har den offentligt finansierade journalistiska bevakningen av myndigheter och liknande blir kraftigt ansatt. Där det förut funnits självständiga redaktioner med uppdrag att bevaka har de ersatts av kommunikatörer. Och nu kanske Sidas tidning går samma väg.
Det ligger förstås i linje med tidsandan. Politikerna vill inte ha en massa bjäbb. Ledande tjänstemän på myndigheter på näringslivets manér linjera verksamheten och kommunikationen. Allt är väl! Ingen är kritisk. Vi ser över frågan, vi återkommer. — Det är för jobbigt med granskning, det är för jobbigt med olika synsätt, det är för jobbigt med ifrågasättanden.
Kunskap och engagemang om demokratins principer och journalistikens mekanismer fallerar, det är mestadels journalister (jag är en i raden) som propagerar för journalistikens förtjänster i ett demokratiskt land.
Den här typen av journalistik handlar inte om att bara granska myndighetens egen verksamhet, även om det är en del. Det är snarare hela verksamhetsområdet som behöver belysning. Hur ser samband och maktförhållanden ut? Vilka är de stora utmaningarna? Varför finns vissa typer av problem och vad görs för att komma åt dem? Vilka kända lösningar finns som hindras av underlåtenhet hos ansvariga? Effekten blir att journalistiken är ett slags katalysator inom sitt bevakningsområde.
Det offentliga Sverige bevakas idag förtjänstfullt av många medier, förutom de stora breda även av nischade aktörer som Dagens Samhälle och Publikt, det finns säkert fler som borde lyftas fram.
Det finns en lång rad myndigheter som i allmänhetens tjänst långsiktigt borde finansiera självständig journalistik om myndighetens egna verksamhetsområde. Bara för att snabbt nämna några:
- Sida
- Polismyndigheten
- Trafikverket
- Post- och telestyrelsen
- Upphandlingsmyndigheten
Jag önskar att fler fick upp ögonen för detta enkla och effektiva sätt att upprätthålla demokratins principer och det offentliga Sveriges grundprincip om transparens.