Sveriges bästa organisationstidning 2008: Hotellrevyn!
2008-05-21: För en kunds räkning har jag haft tillfälle att titta närmare på massor med organisationstidningar för att hitta goda exempel som inspiration. Det är faktiskt inte så lätt att hitta riktigt bra organisationstidningar, även om det finns många som är bra på vissa saker. Men när jag ändå har det här aktuellt kan jag ju lika gärna passa på att kora Sveriges Bästa Organisationstidning. Den utmärkelsen går till Hotellrevyn, medlemstidning för Hotell- och restaurangfacket.
Några skäl till att tidningen blir nummer ett:
- Tilltal. Tidningen har ett aktivt och avslappnat tilltal som får läsaren att känna sig trygg och hemma. Då och då får de också in lite uppkäftighet som känns klädsamt för en LO-tidning: »Fick du ett utbrott och gav chefen spö?«
- Omfång. Tidningen är lagom lång, man bläddrar lätt igenom den men det finns ändå mycket att läsa.
- Formen. Grundformen är gjord av Lars Rodvaldr som jag har haussat tidigare.
- Ämnet. Trots(?) att det är en fackförbundstidningen har Hotellrevyn ett hyggligt produktivt ämne att skriva om: Restauranger och hotell som arbetsplatser och hur det är att jobba där. Möjlighet till fina miljöbilder samt att det är relevant att ha recept i tidningen.
- Omslagsbilder. Hotellrevyn vågar välja ut snygga och trevliga människor för sina omslag. Detta är förstås ett moraliskt dilemma. Många andra skulle välja att ha en bred representation av människor på omslagen för att visa upp mångfalden inom läsekretsen. Det har Hotellrevyn modigt nog prioriterat bort, med ett utmärkt resultat.
- Form + redigering. Hotellrevyn gör inte speciellt mycket ny layout, utan förlitar sig på sin grundform med upplägg för olika artikeltyper samt aktiv redigering. Det ger en stadigt och konsekvent utan onödiga uppfinningar som lyfter fram det läsarna är intresserade av: Text och Bild.
- Kontraster. Trots tidningens modesta omfång finns det plats för en god variation mellan stort och smått, både när det gäller textlängder och bildstorlekar.
- Plock. Tidningens form karakteriseras av en hög plockighet som drivs till sin spets: hit men inte längre. Det funkar utmärkt men kräver en layoutare med känsla så att det inte går över styr.